En dj:ande direktör som kräver respekt

Ingmari Pagenkemper har målat ögonlocken i orange och gul ögonskugga. Ikväll ska den nya Champagnebaren invigas med en festmiddag på Södra Teatern. Hon är känd för att synas. Sticka ut hakan. Men pratar förvånansvärt lågmält. En nöjeslivsdrottning med ordning och reda, som börjar varje arbetsdag klockan nio.

–Egentligen är jag skapt för att gå upp halv elva. Men nu har jag bestämt sedan några år tillbaka att jag är här klockan nio på morgonen.

”Känner mig hemma här”

Det har blivit fem år som vd för Södra Teatern. En relativt kort tid om man ser till Ingmaris cv. För hon är sina jobb trogen. På gamla hotell Lydmar där hon ansvarade för musiken stannade hon i nio år, därefter Berns i sex år. ”För gammal för att tro på quick fixes”, eller så handlar det om en beslutsamhet att genomföra saker tills de är klara. Och klar med Södran är hon inte än på ytterligare minst fem år.

–Ibland har jag också tänkt att jag vill ha ett vanligt 9–5-jobb. Men så är man här en natt och sugs in i all djävulskap och dekadens och så tänker man om. Jag gillar utmaningar och de finns här. Jag älskar det här huset. Jag känner mig hemma här, också för att det finns mycket att göra.

Med 200 personer på lönelistan, varav runt 50-talet stadiga medarbetare så är den anrika teatern ett stort maskineri att styra. Byggnaden med anor från 1850-talet har också sin anrika historia att vila på.

–Jag känner stor vördnad inför stället men inte så mycket att jag inte vågar saker. Jag vill att Södran ska vara ett lika känt och utmanande nöjesetablissemang som det var då. Det var ett ställe där drängar och pigor drog till med en jäkla fest. Så istället för galna dragspelsfester så har vi nu techno. Det är same same but different name, säger Ingmari Pagenkemper.

Och största fokus när hon började på jobbet lades vid just klubbdelen.

–Det var Södrans svagaste punkt och det var där jag tog i mest i början vilket har gett resultat, också för att jag rekryterat väldigt bra nattklubbschefer.

Södrans nya champagnebar. Foto: David Thunander

Möts inte med män utan respekt

När Ingmari Pagenkemper i början av 90-talet parallellt med studier i lingvistik på universitet började spela musik på krogen var hon en av – inte ens –  en handfull kvinnliga dj:s. Det var huggsexa om stans bästa bås. Avundsjuka manliga kollegor menade att hon bokades på grund av storleken på hennes bröst.

–Det är aldrig lätt att vara kvinna. Somliga möten som jag nu blir inbjuden på går jag inte till för att jag vet att det finns män där som inte respekterar mig. Jag gick hem och grät efter många dj-pass förr i tiden.

Men hur mycket vatten har egentligen runnit under broarna? Ingmari suckar. Könsfördelningen bland dj-bokningar i Stockholms uteliv har fortfarande en bit kvar till att vara jämställd.

–Jag försöker hjälpa så många unga tjejer jag kan och är mentor åt flera. Sen måste alla se till att boka extra många tjejer, det funkar inte att bara prata om det… [paus] Jag har inte ett rykte om mig att vara en bekväm och trevlig vd utan obekväm och frispråkig. Det är för att jag vill försöka bidra till att det blir bättre för alla.

Jobbet är hobbyn

Själv hade hon ingen direkt mentor. Men väl förebilder. Yvonne Sörensen Björud, Berns tidigare vd, är en av dem: ”en tough cookie”. Och hon har även haft stor draghjälp av Visita där hon fick komma in som adept in nätverket Kulnet trots att hon passerat dess åldersgräns.

Jobb och privatliv är ungefär detsamma. Ingmari har inga ”andra hobbies”. Tre till fyra gånger i månaden spelar hon skivor. Hon tar helst brunchspelningar. I dj-båset tar hon ett glas och träffar sina kompisar.

–Jag har funderat på om det är bra för Södran att jag gör det. Men så kom jag fram till att det är bra med en vd som är ute och rör på sig. Jag menar ju inte att göra reklam för ställena jag spelar på.

För lite mer än två år sedan tog hon initiativet till att starta en vegetarisk krog inuti Mosebackes nöjesetablissemang. Till en början serverade man protein vid sidan om serveringarna till att nu vara fullt ut vego.

–Att driva hit trafik med folk är en utmaning. Vi har inga fönster som vetter mot gatan. Jag vill att man kommer hit för matens skull, och det tror jag många gör. Vi har fått positiv respons men har en bit kvar. Bruttovinsten är bättre än tidigare år och vi har gått med i Hållbara Restauranger så vi lär oss hela tiden nytt om hur vi kan jobba.

Önskar öppet dygnet runt

Event-delen står näst inför ett lyft. Idag utgör den 10 procent av verksamheten men Ingmari ser potential. Och så ska hela Mosebacketerrassen, med allt vad det innebär att vara K-märkt, göras om tills nästa sommar.

–Det är fortfarande exakt samma yta, bistron och scenen ligger på exakt samma plats till exempel. Design och arkitektur ska spegla området. Det kommer att se gammaldags men fint ut.

Hur skulle du vilja att Södra Teatern såg ut i framtiden?

–Vi skulle kunna ha öppet dygnet runt. Hit kan man komma för en kaffe, att jobba eller äta en middag. Vi skulle till och med kunna täcka sömnbehovet. Det är min dröm att göra om några lokaler till en bed- and breakfast, och varför inte en konstateljé? Vi ska fortsätta ta ställning i frågor som har med människor att göra. Vi ska ta hand om folk, lite som en mamma. Det kan vi göra eftersom vi är ett aktiebolag och inte behöver ta hänsyn på samma sätt som ett statligt bolag.

Vad saknas i nöjes-Stockholm enligt dig?

–En klubb där folk i alla åldrar möts och träffas på ett avslappnat och inte krystat sätt. Det finns i alla städer, men inte här. Stockholm saknar verkligen det.