Hon är ny kapten för Juniorkocklandslaget

Det är bråda dagar för lagkapten Annie Lindén. Just nu väljer hon och en kommitté bland ett gäng kandidater som sökt till Juniorkocklandslaget. Det är sju till nio stycken vita kockrockar som ska fyllas. Och snart börjar hon nya jobbet på restaurang Tak, Nordic Choice och Frida Ronges hisnande satsning i Stockholm.

Hon berättar att man i år satsar på yngre förmågor. Under OS, Culinary Olympics, förra året kammade Juniorkocklandslaget hem ett guld. För att få tävla med laget får man inte vara 25 år fyllda. Och nästa Culinary Olympics går av stapeln först 2020. Annie Lundin själv kommer inte att kunna vara med. Men hon ska ge allt krut för att laget ska kamma hem ett VM-guld nästa år.

Hur kändes det när du fick frågan att bli lagkapten?

–Jag sa ja direkt. Jag blev lite förvånad för jag hade inte riktigt visat mig i den rollen i förra laget.

Hur kom det sig att du sökte till Juniorkocklandslaget från första början?

–Jag har följt dem när jag gick i skolan och varit nere och tittat på OS, Culinary Olympics, för fyra år sedan och World Cup för två år sedan. Då tänkte jag att ”Wow, exakt det där vill jag göra! Jag ska också stå där är en dag”.

Senast i höstats blev det guld i Culinary Olympics. Känner du av press efter att laget gjort så bra ifrån sig tidigare?

–Det är en ännu större utmaning nu när jag är lagkapten.

Vad är det du gillar med tävlingsmatlagning?

–Den utmanar mig på ett annat sätt. På jobbet då kommer gästerna för restaurangens koncept, de vill äta din mat, men på tävling blir det tvärtom.

Hur skulle du beskriva dig själv som kock?

–Jag älskar att jobba med grönsaker och det har jag alltid gjort. Det är en trend som är positiv att man ska tänka på en hållbar framtid och det vill jag jobba med. Att jag inte valt att jobba så mycket med kött är för att jag är rädd att ge stöd till fel köttindustri. Oavsett om det är kött, fågel, fisk eller skaldjur så vill jag alltid veta exakt var det kommer ifrån.

Du brinner för hållbarhet. Hur ska du applicera det i Juniorkocklandslaget?

–Timmarna för träning ska inte ska vara för många, för vi ska hålla som kockar också. Jag blev lite förvånad för jag hade inte riktigt visat mig i den rollen i förra laget.

Vad kommer bli tuffast i ditt nya uppdrag?

–Känslan av att inte räcka till.

Hur ska du övervinna den känslan?

–Mitt största mål är att alla ska känna sig bekväma med varandra som team och där är ärlighet viktigt. Precis som laget ska ge mig feedback, så ska vi tillsammans hitta vad som får vårt lag att gå framåt.

Varför blev du kock?

–Det har suttit i mig hela livet. Jag växte upp på en gård i Småland. Och där hade vi allt; djur, jakt, skog och en sjö där vi fiskade. Vi hade en jordkällare med saft från farmors tid och ett litet eget rökeri där vi rökte både kött och fisk. Halva trädgården var ett grönsaksland. Det är ett litet paradis för den som vill bli kock. Jag var mycket i köket med mamma som älskade att laga mat. Vi tog hand om allt som fanns på gården.

Hur skulle du vill utveckla dig och dina kunskaper mer?

–Det är en av anledningarna till att jag börjar på restaurang Tak. Jag har inte jobbat med japansk mat tidigare. Och när det är ett sådant stort ställe så finns det väldigt mycket mer tydliga roller än i mindre kök. Där finns mer utrymme för stöd och utveckling och jag tror att jag kan lära mig hur man bygger en restaurang från grunden.

Hur peppar du dina kollegor eller kommande lagmedlemmar?

–Jag ska försöka att smitta med positivitet.

Vid 25 så får man inte längre tävla i Juniorkocklandslaget. Kommer du att fortsätta tävla på andra nivåer?

–Ja. Men jag vill först till Köpenhamn och bara fokusera på restaurangjobb och sen komma tillbaka för att tävla.