Hon är Sveriges enda kvinnliga lavinexpert

– När en lavin rullar i gång känner man sig liten, ödmjuk och levande.

Jobbet som lavininstruktör är inget för stugsittaren. Ett fysiskt utmanande jobb, med människor utomhus i alla väder, i strålande sol, snöstorm och bister kyla. Den magiska snön kan förvandlas till en otyglad urkraft som tar liv.

Självklart yrkesval

Men det var ett självklart yrkesval för Karin Trolin. Hon är den enda svenska kvinna som skaffat den avancerade lavininstruktörsutbildningen i Kanada som gör att hon kan titulera sig lavinexpert.

–Min barndom präglades av fysisk aktivitet, jag är uppväxt på ett lantbruk.  Jag orienterade, åkte längdskidor och var i fjällen på loven. Men sedan blev jag såld på fallhöjdsaktiviteter, och när jag praktiserade på Abisko Fjällstation under min fjälledarutbildning insåg jag att jag ville jobba med laviner.

Hon gick SLAO:s lavinkurser, men insåg att konkurrensen om snö- och lavinjobb i Sverige var hög. Som nyutbildad – och dessutom tjej – skulle det ta väldigt många år att få jobb. Så hon sökte och fick jobb i skidpatrullen på den kanadensiska skidorten Fernie, högalpin terräng med åtta till tolv meters snöfall per år, långt mer än på svenska skidorter. Redan första dagen stod hon på en ås och såg snömassor rasa ner för bergssluttningarna på båda sidor.

Det blev två extremt lärorika år. Jobbet bestod att säkra och åka av skidområdet innan turisterna gjorde entré i backarna. Om lavinfara upptäcktes kunde de sätta igång laviner med lavinkanoner eller med handdynamit.

Gjort många räddningsaktioner

– Men det mest spännande var att skida av sluttningen, vilket man gör när det inte är mer än 1 decimeter nysnö. Du måste läsa av sluttningen och snön för att hitta triggerpunkten, och ha bra hastighet så du hinner glida därifrån och se till att snön släpper nedanför skidorna, inte ovanför, så du inte åka med. Sen måste du ha bra hastighet så du hinner glida därifrån och se till att snön släpper nedanför skidorna, inte ovanför, så du inte åker med, säger Karin Trolin.

Hon har deltagit i många räddningsaktioner vid lavinolyckor och andra olyckor, både i Kanada och i Åre, men har själv aldrig dragits med i lavin så mycket att hon begravts helt under snön. Det drabbade dock en av hennes kolleger i Kanada. Han drogs med av snömassor över en bergskant. Karin och de andra i patrullen lyckades gräva fram honom, men han skadades svårt.

– Det tuffaste är när kolleger eller närstående drabbas, då blir det omtumlande känslomässigt.

Hur modig är du?

– Mod? Jag vet inte. Du måste vara utbildad, fysisk stark och lita på din egen förmåga i utmanande situationer. En sorts klokt mod, inte mod att kasta sig handlöst utför branta bergssluttningar.

Kraftig mansdominans

De senaste vintrarna har hon arbetat i Åres skidpatrull och hållit lavinkurser på Åre Lavincenter. På somrarna driver hon ett upplevelseföretag hemma i Hälsingland med forspaddling, kajakpaddling och bergsklättring. I vinter kommer hon framför allt att jobba i Åre med de nationella lavinprognoserna som infördes förra året.

– Vi samlar ihop observationer och analyserar väderprognoser för Härjedalen, Jämtland, Hemavan-Tärnaby och Abisko. Det är bättre och kortare arbetstider än i skidpatrullen nu när jag har två små barn. Men jag räknar med att åtminstone Meja som är tre ska kunna följa med ut på fjället ibland.

Inom både yrkena råder kraftig mansdominans.

– Men det finns fortfarande ett glastak. Även om det långsamt blir fler tjejer i skidpatrullyrket är det mycket vanligare att männen som får ta plats, utbildas vidare och tar högre roller, blir chefer. Där tycker jag att Skistar och andra destinationer kan bli bättre.