Söderköping, mars 2014: Ett rutinmässigt underhållsarbete pågår på kanalbanken vid slussen Duvkullen nedre. Marken gungar till, och grävmaskinisten har sinnesnärvaro nog att omedelbart köra iväg innan marken rasar.
Göta Kanal 2.0
Efteråt visar det sig att en yta på 30×50 meter rasat, att området råkat ut för sitt förmodligen största jordskred någonsin och att ett flera hundra meter stort område i närheten anses vara riskabelt.
– Efter jordskredet 2014, där det enbart handlade om tur att inga människor skadades, kom vi fram till att det fanns två alternativ: Att stänga hela Göta kanal. Eller att renovera, säger Anders Donlau, projektledare för det som kommit att kallas Göta kanal 2.0.
Stänga eller renovera
Men att stänga en av Sveriges största besöksattraktioner för gott kändes otänkbart. Dessutom var det en rejält kostsam lösning.
– Den 20 mil långa kanalen är en miljardindustri med många hundratals arbetstillfällen, berättar Anders Donlau.
Tillsammans med ägaren satte sig Anders Donlau, som då var VD för AB Göta Kanalbolag för att se över det andra alternativet: Att renovera hela kanalen.
– I augusti 2015 fick vi klartecken för att renovera kanalen under en femårsperiod.
Under första delen av arbetet handlar det mest om akuta åtgärder där marken förstärks och där slussväggar tätas.
Riskabelt arbete
Nu är det dags att gå vidare. Tre hela slussar kommer att friläggas under vintern: Borenshult övre sluss i Motala, Hulta sluss vid Norsholm och Duvkullen nedre sluss i Söderköping.
– Att vi nu frilägger slussarna, något som aldrig tidigare skett i modern tid, har lärt oss mycket om hur slussar byggdes för 200 år sedan. Vi har suttit med gamla ritningar från landsarkivet, men det är ändå svårt att få en klar bild över exakt hur de är byggda.
Att kombinera gammalt sätt att bygga på med modern teknik har också sina sidor. Det finns till exempel risker med att bygga för tätt, något som snarare kan ha motsatt verkan.
– Arbetet går till på så sätt att vi tömmer slussarna helt på vatten och låter en grävmaskinist gräva längs med kanten, förklarar Anders Donlau, som beskriver arbetet som ett lika stort projekt som när kanalen byggdes för 200 år sedan.
– Det är ett intressant arbete. Som det är nu är det kanalen som berättar för oss vad som ska göras, och inte längre vi som håller i taktpinnen.