Varför motarbetas företagare inom besöksnäringen?

Vi driver ett företag inom besöksnäringen, andra generationen nu, på en mindre ort i närheten av Göteborg. Varje dag kommer 24 medarbetare till jobbet. Vi skickade in 70 kontrolluppgifter till Skatteverket för 2015. Vårt bidrag till att skapa välfärd i Sverige.

Jag satt nyss och läste inlägg på en Facebook-grupp ”Stoppa Strandhälls sjukförslag” och blev så illa till mods över kommentarer om företagare.

Varför är det så fult att vara företagare? Varför utgår många ifrån att vi kör slut på våra anställda och inte tar ansvar för vår verksamhet? Jag kan inte förstå hur man resonerar, vem man istället vill ska skapa arbetstillfällen, bygga hus och bilar, producera, transportera och laga mat, tillverka möbler, iPhones, appar och annat man vill ha om inte företagare??

Till oss kommer företag och organisationer från hela landet för att mötas och kompetensutveckla sin personal. Huvudsyftet med möten utanför egna arbetsplatsen är synnerligen tydligt och medvetet. Bakom ligger ett kostnadsmedvetet och strategiskt beslut där målet är att utveckla för att överleva på en konkurrensutsatt marknad.

Vårt företag tjänar inga stora pengar. Den tiden är förbi. Vi sysselsätter däremot alltjämt många medarbetare. De flesta har varit hos oss i många, många år och eftersom vi får goda betyg i vår årliga medarbetarundersökning vågar jag tro att det inte bara är för att man är nödd och tvungen utan för att man faktiskt är stolt över sitt arbete och för företaget man jobbar med – ja, inte för, utan faktiskt med!

Besöksnäringen är på frammarsch och sanerad tack vare seriösa företagare. Vi äter ute som aldrig förr, turistar i vårt eget land och bor gärna på hotell. Turister strömmar hit från nya destinationer, företagen bjuder in sina utländska kollegor och kunder för att stolt visa upp våra industrier. Kongresser, seminarier, konserter och idrottsevenemang lockar besökare från hela världen till våra städer. Besökare som konsumerar och bidrar med momsintäkter till staten.

Näringen växer så det knakar. Men. Akut brist på personal råder. Själva letar vi ständigt.

Även om näringen tillsammans med regeringen har sett till att vi fått igång ett snabbspår för bland andra kockar – en klockren lösning där vi hjälper nyanlända in i arbete snabbt. Vi kan fylla på med personal i våra kök för att lätta på arbetsbördan för dem som idag jobbar hårt för att leverera service till våra gäster.

Snabbspåret är en bra lösning men det räcker inte. För bristen på medarbetare finns överallt. Så, vad gör då branschen mer för att lätta på trycket för befintlig personal? Jo, vi lockar in ungdomar på arbetsplatserna – unga, oerfarna som är villiga att ta ett jobb för att slippa gå arbetslösa. Vi lär upp dem och ser till att de får i alla fall en referens i sitt CV. Under tiden löser vi några akuta personalproblem. Här får vi dock veta av samma regering att den insatsen inte är värd att belönas. Sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar är en dyr subvention som ska bort.

Jag hoppas ungdomarna inte ger upp även om vi i en trängd situation nu prioriterar om och istället anställer medarbetare med arbetslivserfarenhet. Det ekonomiska utrymmet att ha en extra resurs för att utbilda finns tyvärr inte så valet är enkelt.

Då kommer nästa nådastöt, regeringens förslag om att lägga en del av sjuklönekostnaderna på företagen.

Vi har inte en enda som blivit långtidssjukskriven under tiden de jobbat hos oss. Vi har däremot anställt redan sjukskrivna som är på god väg att komma tillbaka till arbetslivet. Vi ser detta som en win-win – vi löser den tidigare nämnda akuta bristen på kompentent personal i branschen och får in medarbetare som kanske inte går för fullt men som ändå gör ett bra jobb när de är här. Medarbetaren känner ett stöd och får komma tillbaka i sin egen takt tack vare en arbetsplats med glada gäster och trevliga kollegor.

Om vi nu väljer att ta in två deltidssjukskrivna istället för en frisk heltidare, ska vi belastas med en del av sjukskrivningen? För en kompensation på futtiga 0,16% i reducerad arbetsgivaravgift? Den kompensationen när man räknar på det är ett hån och inte en eftergift.

Vårt företag betalade in 2.084 tkr till staten i arbetsgivaravgift 2015 där ungdomar ingår. I år ger motsvarande lönesumma 2.356 tkr i arbetsgivaravgift när den nu blir 31,42% för samtliga anställda upp till 65 år.

En kostnadsökning på 272 tkr. Med den utlovade reduktionen på 0,16% för samtliga anställda ger det vårt företag en sänkt avgift med svindlande 12 tkr netto. Jag hoppas ni förstår att man som företagare inte jublar i det läget och gärna stöttar en Facebook-grupp som försöker stoppa Strandhälls förslag.

Jag ville med dessa rader bara ge en inblick i hur det är att idag driva ett företag inom besöksnäringen – en bransch på frammarsch som skapar många jobb och gör Sverige till ett attraktivt besöksmål. Och samtidigt skriva av mig lite av den frustration och uppgivenhet jag känner.

Sen uppmuntrar jag också alla som är arbetslösa eller inte trivs på sina nuvarande jobb att starta egna företag. För om fler som vågar satsa och skapa jobb, då skulle Sverige blomstra och det skulle dessutom strömma in pengar till vård, skola och omsorg. Och då kanske färre skulle få anledning att kritisera företagandet!

Suzanne Parenius är vd för Hjortviken Konferens utanför Göteborg.