Erik Videgård: ”Johan Jureskogs gästspel är inget att skämmas över!”

Jag har funderat rätt mycket på Sebastien Boudets utspel angående Johan Jureskogs ”gästspel” på McDonald’s. Det pratas rätt mycket om kredibilitet i olika branscher: skådespelare, musiker, matlagare ­– ja, överhuvudtaget alla som jobbar med kreativa och kulturella arbeten förväntas av någon anledning att ha en moralisk kompass som vida överträffar alla andra. Varför är det så?

Antagligen för att de på något sätt influerar ”vanliga” människor och påverkar deras dagliga beteende vilket gör de mer framstående inom kategorin ”mediapersonligheter” ett hett byte för företag att marknadsföra och associera sig med. Personligen har jag försökt att hålla kredd-fanan högt men visst har jag gjort liknande jobb som Johan. Åt SJ, Coca Cola, Arla, Spendrups och massor av andra. Gör det då mig till en dålig människa? Möjligt, men dessa gig (som ofta är hyfsat välbetalda) har också gett mig en möjlighet att utveckla min egen verksamhet.

Jag har kunnat resa till fjärran länder för att förkovra mig i mat som jag annars inte skulle kunna prova, jag har kunnat köpa böcker och råvaror. Jag har kunnat vara ledig och i lugn och ro fundera på nästa krog. Dessa gig har gett mig en möjlighet att bli bättre och på detta sätt vara kreativ, något som förhoppningsvis gagnat mina gäster och gett dem en ny upplevelse.

Varför gör stora artister ”företagsgig”? Varför ser vi skådespelare i reklamfilmer? Antagligen för att det är bra betalt men det är bevisligen så att ett engagemang av den typen också ger dem möjlighet att göra ”pro bono”-uppträdanden och roller i lågbudgetfilmer som annars aldrig skulle bli av eller framförallt synas. 

Tillbaka till debaclet Boudet och Jureskog. Jag är fullständigt övertygad om att Johan har gjort sitt yttersta för att få till tre bra burgare åt Mc Donald’s. Att sedan produktionslinjer och råvarukostnader begränsar är ju tråkigt men det är ju en verklighet han måste anpassa sig till. Huvudsaken i den här röran är ju att Johan på det här sättet har en möjlighet att förändra.

Mc Donald’s når ut till oändligt många fler människor än Facebooksidor och Instagramkonton. Möjligheten finns att så ett frö och om fler gäster kommer att efterfråga högre kvalitet så finns det inget seriöst företag i världen som kommer att låta bli att lyssna. Nästa steg är att Mc Donald’s serverar en burgare medium-rare eller ett bröd utan e-nummer – men då krävs det engagemang. Ett engagemang som aldrig kommer att nå ut stort genom smädande över Facebook eller påhopp i kvällspressen.

Jag är övertygad om att Mc Donald’s (eller någon annan kedja) gladeligen skulle plocka upp stafettpinnen och presentera Sebastiens bröd till sin profilburgare och då skulle det börja hända saker. Då skulle gäster som aldrig funderat över vad frukostbrödet innehåller och som aldrig hört talas om eller inte är ett dugg intresserade av Eldrimner/enkorn/spelt att höja på ögonbrynen och kanske ställa frågan nästa gång de går till sin lokala butik eller bagare. Baby steps.

Jag tror inte att man ska vara så ängslig över sin kredibilitet och ta till brösttoner mot andra. Det kommer kanske ett tillfälle när man själv sitter där och måste sälja sin själ till mammon för att kunna köpa en ny ugn eller, varför inte, betala hyran. Så länge det dagliga värvet är att ta hand om sina gäster och göra sitt yttersta för att de ska vara nöjda så helgar faktiskt ändamålen medlen, i min milda mening.

/Erik Videgård.

Restaurangprofil, kokboksförfattare (senast med Facing Heaven: Välkommen till Sichuanköket) och grundare av flera restauranger, däribland Tasty Thai.