”Det finns en dag då man börjar slarva och jag vill inte hamna där”

Ni har öppnat nu på Fejan. Hur känns det?

– Vi hade slutbesiktning och fick tillstånd för alkohol någon vecka innan öppning. Det var verkligen i sista minuten och vi var faktiskt tveksamma om vi skulle kunna öppna den här säsongen. Men vi körde järnet och öppnade på midsommardagen. Det har gått fantastiskt bra. Vi öppnade klockan 13 och 13.10 var det proppfullt: Vi fick hämta extrastolar från pensionatet. Vi hade långa väntetider men alla var superglada.

– Folk har saknat Fejan och säger: ”Åh, vad vi har längtat efter det här”. Paret som drev restaurangen innan den brann var väldigt duktiga så jag hoppas vi kan motsvara alla förväntningar. Men det känns som vi klarar av att hålla flaggan i topp. Samtidigt vill jag inte gå ut och slå mig för bröstet utan gör lite som jag brukar: Jag har inte sagt att jag har öppnat och har en diskret hemsida. De här första veckorna i sommar blir ett test och nästa år kör vi en full säsong på sex månader.

Har det varit en dröm för dig att öppna i skärgården?

– Egentligen inte. Men när den här grejen dök upp såg jag möjligheten att kombinera min profession med mitt intresse. Jag är uppväxt i skärgården och har varit där sedan jag var nykläckt. Jag är en båtmänniska och har varit ute på sjön mycket. Jag har rest halva jorden runt två gånger med båt, så havet är mitt rätta element. Här är man allra längst ut i havsbandet i den underbara skärgården. Det är magiskt, det är orört och det tar fem minuter och nå öar där det ligger en massa sälar.

Härligt, ska du flytta ut till Fejan?

– Inte permanent ännu, men jag kan tänka mig att bli gammal här. Jag kommer att sitta här ute och grymta när båtarna åker för snabbt. Fejan har verkligen vuxit för mig. Först var det bara ett projekt, men efter ett tag känner man i hjärtan om man trivs eller om det faktiskt bara är ett projekt. Nu är jag på plats väldigt mycket och försöker hitta nya anledningar att inte åka in till stan. Och det finns verkligen en massa att göra här.

Fejan är ju inte din enda verksamhet. Hur hinner du med?

– Jämfört med andra saker jag gör är Fejan ett väldigt litet projekt. Men jag har kört väldigt intensivt i 1,5 år. Och det är lätt som entreprenör att ta på sig för mycket. Men det finns en dag då man börjar slarva och jag vill inte hamna där. Sedan månadsskiftet har jag sagt upp uppdraget som vd för Eataly – det blir en kille från Rom som tar över. Det har frigjort väldigt mycket tid. Så nu tar jag det lite lugnt en månad eller två. Jag har min semester här på Fejan. Alla barn är här också, jag har fyra mellan 8 år och 22. Det är lättare att de är med här ute. Det är en lite mer förlåtande miljö för barn här än på till exempel Strandvägen. Det är väldigt mysigt!

Så du har inget mer på gång?

– Haha, för mycket spännande på gång. Jag måste tacka nej till saker.

Du har sagt att du alltid plockar in sådant du själv tycker om, som konst och musik. Kommer vi få se det på Fejan också?

– Det kommer vi. Jag har många pågående samtal och skulle gärna ha ett stort skärgårdsgalleri av internationell kvalitet. Det är en dröm och inget man blir rik på, man gör det med hjärtat. Men jag har inget kommersiellt samarbete ännu. Först måste jag förstå vad jag håller på med. Men jag ser att flera seglingsgäng kommer hit och en segelskola kunde vara något. David Kvart är en superduktig kille här ute som har Fejan Camp med boende och kajak och vi kommer säkert göra något ihop. Jag vill ha sådana aktiviter, men inte vara någon lekledare med saker som boule. Vi ska istället erbjuda just sådant som man gör i skärgården, som segling, kajak och fiske.

Har du märkt av att folk turistar mer i Sverige?

– Jag tror att folk uppskattar mer att vara här i Sverige. På grund av kronan är vi som en fattig kusin från landet när vi åker utomlands. Då helt plötsligt kan det kännas ganska lockande att ligga ute i skärgården med en båt. Det kostar en tredjedel av att åka till Miami. Därför tror jag att många testar att semestra i Sverige.