McDonalds första franchisetagare säljer sitt flaggskepp

Claes Dunér började sin karriär inom restaurangbranschen när han läste på universitetet i Göteborg. Då köpte hans dåvarande svärmor ett gatukök och bad Claes att driva det. Efter det var bollen i rullning.

– Efter några år började jag hyra ett konkursbo, en hamburgerrestaurang, som jag sedan köpte och drev upp i två år, berättar Claes Dunér.

Ett stort steg

Då kom Paul Lederhausen, mannen som tagit McDonalds till Sverige, och frågade Claes och kompanjonen Jan Hasselblad om de kunde tänka sig att bli franchisetagare för McDonalds i Nordstan i Göteborg.

– Det var ett stort steg för oss såklart, med mycket pengar involverat. I början var det ett rent helvete. Eftersom vi inte ägde lokalen hade vi inget besittningsskydd och då bangade banken på att stötta ekonomiskt. Som tur var kom vi till slut i kontakt med en bankman som trodde på oss.

Utmaning att övertyga Göteborgarna

 Det skulle visa sig att utmaningarna inte tog slut där. Till en början gick det trögt med affärerna – göteborgarna verkade ha svårt att ta till sig de amerikanska nymodigheterna.

– Det var ju halv special med korv och mos som gällde i Göteborg på den tiden. Men Paul Lederhausen, eller Palle som vi kallar honom, visste var han gjorde. Vi fick utöka öppettiderna och lyckades driva upp försäljningen, säger Claes Dunér.

Sedan var det bara att hänga med i den snabba utvecklingen. 1983 öppnade kompanjonerna McDonalds på Kungsgatan 55. Tre år senare slog man upp ytterligare en restaurang i Nordstan. 1993 var det dags igen, och två nya McDonalds öppnades i Göteborgs innerstad. 1995 var en annan viktig milstolpe för Claes, då hoppade frun Eva av sitt juristjobb för att vara med och driva restaurangerna.

– Utan henne hade det inte gått att göra det här i 40 år, så är det bara, säger han.

McDonalds var ett utflyktsmål

På 80-talet och början av 90-talet var McDonalds närmast något exotiskt i Sverige.

– När skolklasserna från landsbygden skulle på skolresa till Göteborg besökte man Liseberg, Sjöfartsmuseet, Paddanbåtarna – och McDonalds. Så nytt och spännande var det. Nu är McDonalds vardagsmat.

Claes Dunér har varit med och gett 50 000 ungdomar sitt första jobb. Några av hans medarbetare har jobbat för honom i närmare 30 år. Han berättar att han alltid strävat efter att vara en snäll chef som inte pekar med hela handen, utan i stället ger medarbetarna så mycket eget ansvar som möjligt.

– Jag tror att jag har åldrats långsammare genom att vara nära alla dessa ungdomar, säger Claes Dunér.

Flygstrejk blev krokig resa

Claes kan titta tillbaka på många minnen från sin långa McDonaldskarriär. Ett särskilt är det första McDonaldskonventet i USA. Året var 1980 och resan sammanföll med en av de största strejkerna i svensk historia. Färden till Toronto och McDonalds World Wide Convention blev därför ett äventyr som tog honom till Norge, Island, New York, Chicago innan han slutligen kunde andas ut i Toronto.

– Där blev jag upphämtad med limousin. Det var den här korvhandlaren inte van vid kan jag berätta, skrattar Claes och fortsätter:

– Jag låg där halvdöd i baksätet efter den långa resan och såg de gigantiska vägskyltarna genom fönstret. ”McDonalds welcomes its franchisers” stod det på dem. Det var då gick det upp för mig hur stort det här var, säger han.

”De får bära ut mig”

Och större skulle det bli under de kommande 40 åren. Nu har Claes Dunér hunnit bli 76 och säljer sitt flaggskepp i Nordstan.

– Det är av olika skäl. Åldern är ett av dem. Men jag har ju två av restaurangerna kvar, och där lämnar jag inte båten. Där får de bära ut mig när det är dags, säger han.

Claes Dunér om:

Trenden som går mot mer grönt och vegetariskt:

– Det har varit en successiv förändring där det gröna har fått ta allt större plats på menyn. I början var folk skeptiska, exempelvis när vi började servera sallader, men det där har svängt helt om. För vår del har det varit viktigt att lyssna på och följa samhällets trender och det tycker jag att vi har lyckats med.

Sitt ledarskap:

– Det är ju en humanistisk fråga det där, hur man behandlar människor. Det som har varit viktigast har varit att gå på individen i första hand och inte på utbildning och skolbetyg. Många av våra anställda har ingen högre utbildning och så ser det ut hela vägen till huvudkontoret. Man växer in i sin roll här, det enda vi efterfrågar är att man är social, gillar människor och har en gnutta ödmjukhet.

Om den största skillnaden att vara franchisetagaren idag?

– Idag är det mer uppstyrt, manegen har blivit krattad. Vi mötte som sagt en del motstånd från bankerna som inte förstod vad det var vi ville göra.