Ulrika Brydling, du har varit engagerad i Årets kockelev i runt 15 år och är sedan länge tävlingsledare. Berätta om vårens kvalificeringsprocess!
– Det har varit annorlunda på alla vis. Tidigare har finalisterna valts ut utifrån recept och bild och det har jag aldrig gillat. Det är bättre att faktiskt tävla – att laga upp sin rätt, bygga nätverk och utvecklas. Planen var i år att alla deltagare skulle kvala under tre uppsamlingstävlingar i Ryssby, Piteå och Stockholm. Vi hann med Ryssby och sedan slog pandemin till.
Hur har ni löst tävlingarna rent praktiskt efter det?
– Det har varit ett pusslande. Jag har dels gjort något av en turné, dels tagit hjälp av gästdomare i olika delar av landet, som Johan Backéus i Sundsvall och Lukas Ottosson på Gotland. Vi har delat bilder, domarprotokoll, haft digitala möten och gjort olika sammanställningar för att kunna göra en så rättvis bedömning som möjligt.
Vad var uppgiften?
– Det enda deltagarna hade att förhålla sig till var att rätten skulle vara laktovegetarisk. Utöver att laga upp den fick de även redovisa en teoretisk uppgift med temat ”Hållbarhet för mig” där vi har fått helt fantastiska bidrag
Vilka trender går det att utläsa från framtidens stjärnkockar?
– Tidigare har vi kunnat se mönster, men i år var ingen rätt den andra lik. Det vi kan se är att deltagarna har gått in riktigt djupt i sina råvaror och det är något en kock i regel gör först när hen kommit ganska långt i sin karriär. Det har varit inspirerande rätter med mycket fokus på teknik, färg och form. Hög nivå. Smaksäkerhet. De är grymt duktiga!
Finalen går parallellt med den för Årets kock i september, vad ser du mest fram emot?
– Förhoppningsvis att vi får träffas tillsammans allihopa – elever, lärare, kockar och annat branschfolk! Det ligger ett oerhört stort värde i att ses och nätverka. Helst vill jag krama alla också.