– Vi är inte nära konkurs. Vi har det bättre än många andra, eftersom vi hållit på i många år och hade ett bra resultat i ryggen. Både jag och min fru är dessutom pensionärer och har inte tagit ut lön sedan i februari. Det är mycket värre på restaurangsidan – där finns inget hopp.
Familjen Köhler är genom sonen Kalle Köhler också engagerade i Restaurang Maze i Ludvika, vars öppning först försenades från april till juni och nu är stängd.
– Det olyckliga är att det inte finns några bidrag att få för en nystartad restaurang. Där vet jag ärligt talat inte hur det kommer att gå.
Om det blir konkurs – hur snabbt skulle det vara möjligt att starta om?
– Det är svårt att säga. En konkurs påverkar både personligt och tillstånd. För att få serveringstillstånd måste man vara grön i flera år. Om nu många går i konkurs måste man lätta bestämmelserna för att komma igång igen. De är väldigt stelbenta.
Redan i våras varslade familjen Köhler flera av de anställda på hotellet om uppsägning.
– Ja, vi var 25 i våras. Nu är vi tio kvar, inklusive mig, min fru och min son. Det fungerar med den volym vi har idag, men det är klart att det ligger mycket på oss i familjen.
Hur är stämningen hos gästerna?
– Man tar pandemin på allvar. Jag tror att det var en vecka sen så började man gå lite långsammare och stå längre från disken. De går själva i trappan och åker själva i hissen – och det gör jag också.
Hur ser du på den kommande säsongen?
– December kommer vara ett totalt mörker, för det är även normalt en dålig månad för oss med affärsresenärer. Kanske det kommer igång i februari, om man har hejdat den värsta smittan. Vi hoppas. Vi har några gäster som kommer varje dag trots allt och vi får omställningsbidrag som gör att vi håller oss över vattenytan. Men för restaurangerna är det värre. Vi köper mat till gäster och personal från grannrestaurangen.