En av de frågor som verkligen ställs på sin spets nu i pandemitider är behovet av att skapa en tydlighet kring begreppen friluftsliv och naturturism. Friluftsliv och naturturism använder visserligen samma natur – och ofta samma infrastruktur – men är per definition olika saker.
Naturturism är helt enkelt förflyttad konsumtion i form av aktiviteter, boende, måltider och andra turismtjänster där själva naturupplevelsen är i centrum. Kännetecken för naturturism är att det är organiserat, förberett, förknippat med en kostnad, ofta guidat och utgörs av en köpt tjänst. Den upplevda kvaliteten beror till stor utsträckning på företagarens förmåga att omsätta och kommunicera platsens värden och sitt eget värdskap.
Friluftsliv är en (ofta) spontan aktivitet utan krav på prestation ute i naturen. Det är en av Sveriges största folkrörelser och kännetecken för friluftsliv är att det är fritt, gratis (eller förknippat med en väldigt liten kostnad), ”på egen hand”, ideellt, spontant och ofta svårstyrt. Här är det offentliga systemet, med regioner, länsstyrelser och kommuner viktiga spelare för kvalitetssäkring och reglering.
Naturturism kan aldrig byggas på allemansrätten
Likheterna mellan naturturism och friluftsliv är att de båda grundas i naturupplevelser, att de använder samma infrastruktur – och att de båda har en påverkan på markägare och de värden som allemansrätten omfattar. Men medan den enskildes friluftsliv helt och hållet kan grundas på allemansrätten kan naturturism aldrig i sin helhet byggas på allemansrätten.
Så snart en aktivitet är organiserad måste man ha insikten om att man inte kan använda allemansrätten som ett argument mot en markägare. Naturturism är per definition organiserad. Vi måste därför fokusera på att bygga upp långsiktiga relationer till markägaren.
Naturturismföretagen har som branschorganisation haft förmånen att utveckla verktyg tillsammans med markägarorganisationer och destinationer i form av ”Turism på annans mark” där du som företagare får goda redskap för en säker, långsiktigt hållbar och högkvalitativ naturturism.
Kraftig ökning av det ”ej ansvarsfulla” friluftslivet
Om man vill förenkla lite kan man inför resonemanget nedan tänka sig att man har fyra olika boxar, en med ”ej ansvarsfullt friluftsliv”, ett med ”ansvarsfullt friluftsliv”, ett med ”ansvarsfull naturturism” och en med ”ej ansvarsfull naturturism”.
Det vi kan se i pandemins spår är en kraftig ökning av det ”ej ansvarsfulla” friluftslivet. Allt fler allt mer naturovana ger sig ut i naturen, vilket i sig är positivt, men med relativt låg kunskap, emellanåt svag styrning och en oförberedd förvaltning uppstår ofelbart problem på många håll.
Vi har också en stor ökning av det ”ansvarsfulla friluftslivet”. För att ytterligare öka andelen ”ansvarsfullt friluftsliv” behöver Sverige kraftsamla generellt kring friluftsliv och hållbar besöksförvaltning i naturen. Här är offentliga organisationer, destinationer och regioner nyckelspelare.
Det är dags att gå från ord till handling och skapa handfasta förvaltningsplaner för både dagens ”hotspots”, men också för framtidens besöksmål. I detta arbete är det synnerligen viktigt att inse att de problem vi har idag, de är just dagens problem, inte framtidens.
Friluftsliv och naturturism helt olika saker
Dagens problem har uppstått ur en oförmåga att hantera gårdagens trender och strömningar. Det vi måste hantera i förvaltnings- och utvecklingsplaner är hur framtida gäster i naturen ska hanteras annars riskerar vi att hamna på efterkälken igen i problemlösningen.
I den nödvändiga kraftsamlingen kring det ”ansvarsfulla friluftslivet” är det av yttersta vikt att den grundas på det faktum att friluftsliv och naturturism per definition är helt olika saker. Medan friluftslivet kan och ska regleras genom kunniga offentliga organisationer som arbetar i god dialog med företag och andra intressenter, måste naturturismen styras genom att ge redskap, kompetens och verktyg för samverkan mellan företag och markägare.
Vi måste också säkra växtkraften i branschen och öka kvaliteten på entreprenörskapet hos naturturismens företag. På så sätt kan vi öka andelen ”ansvarsfullt friluftsliv” samtidigt som vi ökar volymen på den ”ansvarsfulla naturturismen”.
Naturturismbranschen behöver stärkas
En gästupplevelse hos en naturturismföretagare ger en ödmjukhet och insikt kring svensk natur som är många gånger starkare än den upplevelse som en gäst med låg vana vid natur kan få på egen hand. ”Slutprodukten” hos en seriös naturturismföretagare är en gäst med kunskap och insikt kring natur, allemansrätt och människans förhållningssätt till naturen.
Både av den anledningen – men också på grund av att naturturism faktiskt är den enskilt starkaste reseanledningen i Sverige, både för svenska och för utländska gäster – behöver vi långsiktigt stärka naturturismbranschen. Detta görs bäst genom att hjälpa fler entreprenörer att komma in på arenan.
Samtidigt måste vi hitta sätt att stötta arbetet med att utveckla hållbara affärsmodeller som skapar växtkraft i denna småskaliga näring, vilket också kommer att ge en hållbar tillväxt hos redan befintliga företag.
Camilla Jönsson, tf generalsekreterare Naturturismföretagen