Sen handläggningstid försatte hotell i konkurs

Besöksliv berättade igår om Mikael Anderssons bistro i Vasastan, som när lunchgästerna jobbar hemifrån i stor utsträckning och stödet från Tillväxtverket uteblir riskeras att försättas i konkurs. Malin och Linus Zetterman, som hade drivit hotell Älvdalen i mer än sju år när pandemin lamslog branschen, har en liknande berättelse, men deras historia går ännu ett steg längre.

Strax före kraschen såg deras företag ut att gå mot ett toppår. Så blev det inte. Efter att ha omsatt omkring 16 miljoner tvingades de i stället börja panta burkar för att ha råd med frukost till gästerna. Men det värsta hände sen, trots att de gjort allt rätt.

Malin berättar om mars 2020:

– Redan i mitten av månaden förstod vi att det här kunde bli tufft. Därför var vi tidigt ute med att ansöka om permitteringsstöd. Vi anlitade snabbt en konsult och skickade in den första ansökan till Tillväxtverket i slutet på mars.

Inte ett ljud från Tillväxtverket

I första svängen betalades stödet ut – utan problem. Och så även när Malin och Linus Zetterman behövde korttidspermittera hela personalstyrkan en andra gång, från och med augusti 2020.

Men sedan hände något.

– När vi skickade in vår tredje ansökan för perioden 1 december 2020 till och med 31 maj 2021 hörde vi plötsligt inte ett ljud från Tillväxtverket.

Det blev knäpptyst.

Malin tänkte först att handläggningen kanske dragit ut på tiden. Men hur länge? Efter ett par veckor började hon och Linus ringa myndigheten varje dag för att försöka ta reda på när deras ansökan skulle börja handläggas, men ingen kunde ge dem svar.

I början höll de ändå modet uppe, trots att tiden för hur länge företaget skulle klara sig började rinna ut.

– Det hade ju gått så bra de två första gångerna, så vi kände oss ändå hoppfulla in i det sista.

Ärendet handläggs flera månader efter konkursen

Till slut gick det inte. Den 11 maj tvingades de ansöka om konkurs. Livsverket som de kämpat med att bygga upp under flera års tid och som spåddes nå toppnotering under 2020 fanns inte mer. Och ännu hade inte Tillväxtverket hört av sig. Men bara några dagar senare kom ett besked om att ärendet börjat handläggas.

– Då var jag tvungen att ringa upp och förklara att företaget gått i konkurs på grund av att vi inte fått stödet i tid. Svaret vi fick var då var att en annan avdelning på Tillväxtverket skulle kontakta oss, de som hade hand om konkursbon. Men den avdelningen hos Tillväxtverket har fortfarande inte hört av sig.

Nu när ärendet ska hanteras som ett konkursbo har Tillväxtverket möjlighet att bevilja permitteringsstödet i efterhand till och med konkursdatumet. Men hur det blir vet inte Malin eller Linus. Eftersom det fortfarande handläggs – flera månader efter konkursen.

Vågar inte anställa

I väntan på att Tillväxtverket ska bestämma sig har de i stället startat ett nytt företag för att kunna fortsätta driva hotellet. Det har fungerat tack vare ett banklån på en miljon kronor. Men inget är sig likt.

Kvar av personalstyrkan på 14 personer finns förutom Malin och Linus idag bara två personer – som går på timme. Anställa vågar de inte, trots att det skulle behövas eftersom bokningarna börjat öka igen. Och även om de skulle våga anställa menar Malin att det skulle bli svårt.

– Hur får man tag på folk? Vår by är liten. Häromkring bor bara 4-5000 personer, på grund av pandemin har många flytt till andra branschen eller andra orter för att få jobb.

Tvingas lägga timmar på administrativt arbete

Även om Malin och Linus behåller sitt goda humör och  just nu känner sig hoppfulla – eftersom de lyckats dra igång verksamheten igen, tvingas de dagligen lägga timmar på administrativt arbete. Sådant som krävs när man startar ett nytt företag.

– Vi har exempelvis ännu inget alkoholtillstånd. Det vi hade innan vårt gamla företag gick i konkurs kan inte överföras till det nya bolaget. I stället måste vi gå igenom hela processen igen, ansöka om nytt tillstånd för det nya bolaget och betala alla avgifter för det, säger Malin och fortsätter:

– Vi är ett litet företag på en liten ort. Vi skapar jobb, och behövs för att bygden ska leva. Och så blir vi behandlade så här av den myndighet som skulle hjälpa oss.