Sadoo Iskandarani driver Laziza, två lunchrestauranger i centrala Malmö, med libanesisk buffé på menyn. Ett trettital anställda jobbar i verksamheten, där även take-away och catering ingår. Det är mindre än hälften av det antal som jobbade här innan pandemin slog till med åtföljande restriktioner.
Samtidigt som den senaste smittovågen sätter fortsatt press på verksamheten hotas jobben från ett nytt håll: energipriserna.
– Vi har drabbats av en ökad kostnad på 50 000 i förhållande till förra året. Under pandemin är vi redan nere på knäna. Det här blir en chock, säger han.
Eftersom verksamheten redan är slimmad riskerar de höjda energikostnaderna att slå direkt mot jobben, varnar han.
– En av mina restauranger har tappat 60 procent. Det här kan bli det som får bägaren att rinna över. Jag är rädd att det kommer att bli fler uppsägningar.
Det hjälper inte att en av restaurangerna har tillgång till gas eftersom även den blivit dyrare. Problemet måste åtgärdas på politisk nivå, anser han.
– Först och främst handlar det om en rättvis fördelning av energiskatten.
Ett faktum som många politiker inte ens känner till, enligt Sadoo Iskandarani, är att besöksnäringen betalar betydligt mer i skatt än vad industrin gör. Medan en restaurang eller ett hotell betalar 37,4 öre per kilowattimme i elskatt slipper ett företag i tillverkningsindustrin undan med 0,5 öre, enligt Visitas sammanställning 2021.
– Hotell och restauranger står för två procent av elförbrukningen i Sverige men betalar nästan tre gånger mer i elskatt än den svenska tillverkningsindustrin som förbrukar 37 procent.
Här skulle politikerna kunna lätta bördan för besöksnäringen, enligt Malmökrögaren:
– Sänk energiskatten till samma nivå som för industrin!