Vi befinner oss i Svartådalen i norra Västmanland, på gränsen till Dalarna. Under kilometrarna som passerat sedan vi lämnade riksväg 70 för de smalare vägarna, har vi omgetts av stora grönskande och välskötta gårdar vilandes i natursköna miljöer. Ett sommarregn har just passerat och solen letar sig återigen fram när vi möts av en skylt som säger att vi befinner oss i Fallängetorp.
På vänster sida återfinns Fårpalatset och det gamla stallet och på andra sidan vägen syns ett karaktäristiskt rött trähus med vita knutar som visar sig vara ”bondens hus.” Här bor Anitha Barrsäter tillsammans med maken Per Hellstrand som växte upp på gården.
Lite senare möts vi av en skylt med texten Mellangården, ett vandrarhem för den som vill se det ekologiska jordbruket på nära håll. Här har vi stämt träff med Anitha och dottern Stina Barrsäter för att få veta mer om verksamheten.
Glass gjord av fårmjölk
Kort efter att vi anlänt till huset, som även rymmer en gårdsbutik, kommer Anitha promenerandes längs grusvägen. Vid hennes sida går de fyrbenta vännerna Ted och Max, två tolvåringar av rasen border collie, som spelar en stor roll vid vallningen av fåren men som också visar sig vara utmärkt sällskap i största allmänhet.
De båda hundarna får dock vänta utanför medan Anitha leder oss in i huset där vi ska tillbringa natten.
– Nu ska ni få smaka någonting ni aldrig ätit!
Vi hinner knappt sätta oss ned i köket innan hon med bestämda steg lämnar rummet för att återvända med två paket fårglass. Japp, du läste rätt. På en gård i den gamla bergsmansbyn Danshyttan i Bergslagen tillverkar Björn Johansson det som antagligen är landets enda glass baserad på fårmjölk.
– Det vi tar in ska ha en tydlig anknytning till det vi själva gör, förklarar Anitha och syftar på butiken som de öppnade för två år sedan. Här ryms fårskinn, honung, flera mjölsorter, kryddor och – framför allt – egenproducerat ekologiskt nöt-, lamm- och fläskkött, liksom kött av linderödssvin. Köttet distribueras även till restauranger och storkök, berättar Stina, som också tagit plats vid bordet.
– Vi lejer bort slakt och styckning, men i övrigt tar vi hand om allting hela vägen, säger hon och berättar stolt att de dagen innan levererat hängmörad entrecote till Bro Hof Slott.
– När kökschefen hyllade köttet kände jag verkligen att det är värt att gå här och slita i ur och skur.
”Kan göra mycket för många”
Gården har varit Kravmärkt sedan 1992, köttproduktionen är hållbar och djuren ska leva så bra liv som det är möjligt. Samma omtänksamhet präglar även mötet med gästerna. Därför var det också självklart att investera i att anpassa platsen även för den med funktionsvariationer som annars har svårt att röra sig i lantliga miljöer. Stora delar av köket vi befinner oss i är till exempelvis höj- och sänkbart.
– Vi vill att alla ska känna sig inkluderade fullt ut, säger Stina och får medhåll av sin mamma.
– Vi kan aldrig göra allt för alla men vi kan göra mycket för många. Alla aktiviteter ska vara så inkluderande som det är möjligt.
Utanför huset står två eldrivna terrängfordon parkerade, anpassade för den med nedsatt rörelseförmåga. Med hjälp av de båda fyrhjulingarna är det möjligt att plocka svamp, eller bara ta en tur i den trollskog som finns i anslutning till huset. Det gör också att fler kan vara med i aktiviteter som ”Bonde för en dag” och utomhusmatlagning.
– Lika nödvändig som den är för en del, lika rolig är den för andra, konstaterar Anitha.
Att bygga förtroende
Vandrarhemmets bottenplan har varit tillgänglighetsanpassat sedan 2013, samma år som fordonen köptes in. Men målgruppen har inte varit lätt att nå, förklarar Stina.
– De är ofta misstänksamma, vilket jag har stor förståelse för. Många ställen påstår sig vara anpassade men sedan när de är där kommer de kanske inte ens igenom ytterdörren eller så är badrummet beläget på övervåningen. Sådant gör att det tagit tid för oss att bygga upp förtroendet.
Anitha berättar om mamman som var här med sin autistiske son som var livrädd för både hundar och traktorer. Den rädslan försvann dock snart och när hon träffade mamman i trädgården var det en otroligt tacksam kvinna hon mötte.
– Hon sa: ”Titta på mig! Här sitter jag tillbakalutat med en bok och en kopp kaffe, jag vet inte när det hände senast”. Sådant betyder så otroligt mycket, berättar Anitha som 2020 utsågs till Årets Svartådaling för sitt arbete sedan slutet av 1990-talet med att sätta bygdeutvecklingen i Svartådalen på kartan.
”En otrolig potential”
Hon har en stor tilltro till samverkan mellan lokala aktörer och efter många års kamp är det nu äntligen på gång. Hälsodestination Svartådalen är ett nätverk för företag med fokus på hälsa, rekreation och återhämtning i området. Med hjälp av pengar från Tillväxtverket för marknadsföring (”en sådan möjlighet får man inte så ofta”, säger Stina), ett stort förtroende från regionen och inte minst en stark vilja börjar bitarna nu falla på plats.
De olika aktörerna ska tillsammans hjälpas åt att skapa lockande resepaket och erbjudanden. Samtidigt gör sig både Anitha och Per redo för att överlämna verksamheten till Anithas döttrar Stina och Carin med sina respektive familjer. Carin bor redan här och även Stina, som i dag är bosatt med man och två barn några kilometer bort, är på väg hit.
– Lantbruket har sina givna ramar, men här finns en otrolig utvecklingspotential. Varje gång jag går här tänker jag på hur mycket vi kan göra om vi bara hade mer resurser och tid. Men kanske kommer det inte att se ut som det gör i dag. Carin har sitt stora hästintresse och Stina sina hundar, det kom- mer säkert också färga av sig på verksamheten, säger Anitha.
Generationsskiftet
Dagen efter vår ankomst gör vi sällskap med Stina när hon ger sig ut för att servera frukost till grisarna och fylla på vatten till fåren och korna. På gården finns i nuläget omkring 380 får, 24 kor och ett 40-tal grisar. Medan vi fyller traktorns flak med mat och dryck träffar vi Per som berättar att hans föräldrar köpte hus och mark redan 1949. I dag består ägorna av 200 hektar, varav 100 hektar är skog.
– Jag ser det som att vi förvaltar det här. Nästan varje dag kan jag se tecken på min pappas jobb här. Och nu känns det jättebra att kunna överlämna till nästa generation.
– Det kommer kanske inte innebära en jättestor skillnad, det är ändå ett väldigt hälsosamt liv. Men visst har jag lite ont i axlarna och jag ser fram emot att kunna träffa barnbarnen mer och att läsa oftare, säger han innan vi behöver dra vidare för att utfodra djuren.
Tufft under pandemin
Vi tar plats på flaket intill Stinas 10-årige son Herman, Max, Ted och en tredje hund, Stinas border collie Chip och åker ut på grusvägen. Det tar några timmar innan det är dags för förmiddagens fikapaus och vi hinner prata en hel del, till exempel om pandemins påverkan på verksamheten.
– Det var tufft, de utländska gästerna försvann direkt. Vad gäller köttproduktionen så hade vi 30–35 restauranger vi levererade till innan pandemin, nu har vi jobbat upp oss till ett 20-tal. Allt förändrades. Ena veckan kunde vi fakturera 150 000 kronor och nästa ingenting alls. Men vi ska inte klaga och nu tar vi ett rejält omtag.
Senare frågar jag Stina vad som är hennes drivkraft, vad som får henne att välja det här livet. Hon svarar att det handlar om allt hon får från djur och natur – och människor.
– Man kan ha en riktigt dålig dag men när man möts av djurens villkorslösa kärlek förändras allt. Jag är inte gjord för att sitta vid en dator hela dagen. Sedan älskar jag att jobba med människor, att låta de få ta del av allt det som vi har i vår vardag.
Du hittar fler bilder från Fallängetorp i kommande numret av Besöksliv – affärsmagasinet för Sveriges roligaste näring sedan 1916. Alla medlemmar i Visita får ett exemplar av magasinet per anläggning genom sitt medlemskap.