”Vandringslederna måste ses som en del av infrastrukturen”

De 265 milen vandringsled som är identifierade på privat mark i Jämtland Härjedalen har ett beräknat årligt underhållsbehov på totalt 10,6 miljoner, enligt en vedertagen beräkningsmodell för ledunderhåll.

– Vi har väldigt många vandringsleder här, både på privata markägares marker och de statliga fjällederna, och generellt håller standarderna på lederna väldigt låg nivå. Vi måste få ett annat synsätt på våra vandringsleder, de borde ses som en del av infrastrukturen, säger Andreas Edholm, senior turismutvecklare på Jämtland Härjedalen Turism.

Leder växer igen

Vissa leder håller på att växa igen helt och andra leder som är väldigt populära slits helt enkelt ut.

– Sly växer på några år och då försvinner leden, om de leder som ligger på privat mark blir för högt belastade så kommer markägarna att protestera, det blir för mycket arbete med sophantering och slitage. Om lederna är dåliga när det till exempel är blött ute så är det många som går på sidan och från att det då varit en smal led så blir den bredare och bredare och det är markförstörelse som inte går att åtgärda, säger Andreas Edholm.

– De flesta markägare upplåter dessutom sin mark till kommersiell turism utan att ta en krona betalt för det och det är inte hållbart i längden.

Pengarna räcker inte

De statliga vandringslederna har också många brister. Pengarna räcker helt enkelt inte till.

– STF till exempel, som har stugor längs lederna, har velat hjälpa till men får inte eftersom det måste gå den statliga vägen där Naturvårdsverket ska få pengar för att göra förbättringarna, säger Andreas Edholm och fortsätter:

– Det här är inte hållbart vare sig från nationellt eller internationellt perspektiv – det kommer många utländska gäster till oss och ser de att våra leder har en undermålig kvalité så kommer vi att tappa den turismen.

Kan vara farligt

Det kan till och med vara farligt med vandringsleder som inte underhålls som de ska.

– På fjället till exempel, om det är dåligt skyltat kan man lätt tappa bort sig och är det dåligt väder, regn och bara några plusgrader och man hamnar i nöd där det inte finns mobiltäckning finns risken att frysa ihjäl.

Under pandemin var det många svenskar som upptäckte vandringslederna i norr och besökarantalet ökade drastiskt, något som ser ut att hålla i sig och det leder naturligtvis till att kostnaderna för underhåll ökar.

– I de fall vi har välskötta leder så är det ofta starka destinationsorganisationer som har klarat av att söka pengar för underhållet, men det är inte en långsiktigt hållbar lösning. Det här måste bli lika viktigt som underhåll av våra bilvägar. Naturen och fjället är en resurs som många vill besöka och det är viktigt för folkhälsan att dessa platser finns kvar.

”Hur mycket tål naturen?”

Det har blivit allt vanligare att pilgrimsvandrare från främst Holland, men även Tyskland reser till norra Sverige eftersom till exempel den mycket populära vandringsleden i Spanien, Santiago de Compostela, blivit helt överbefolkad.

– Om tjugo år kanske det är många fler som går även här och då får vi problem med markägare som får för många besökare. Hur mycket folk tål egentligen naturen, frågar sig Andreas Edholm.

Hur kommer det sig då att vandringslederna har fallit mellan stolarna så här?

– Om vi backar tillbaka till efterkrigstiden då allemansrätten uppkom och den lagstadgade semestern infördes så flaggades det ju för att det var viktigt att komma ut i naturen. Men det har egentligen aldrig funnits någon långsiktig plan på hur underhållet ska skötas. Det är helt enkelt ett alldeles för dåligt hållbarhetstänk. Vi kanske måste se våra vandringsleder som fritidsanläggningar, säger Andreas Edholm och tar ett exempel.

– Våra kommuner har sällan något problem med att ta beslut kring stora investeringar i fritidsanläggningar som till exempel badhus där man tar inträde, men vandringslederna ska vara gratis trots att vi inte lägger ner anmärkningsvärt mycket pengar på dem. Det offentliga måste verkligen ta ett större ansvar för vandringslederna och även betrakta dessa som fritidsanläggningar. De kan dessutom nyttjas av alla och inte bara ett fåtal.

Rennäringen en delikat fråga

Turismen och rennäringen är också en delikat fråga som även den spelar en inte alltför obetydlig roll i sammanhanget.

– I vissa områden fungerar det väldigt bra medan det i andra är rent katastrofalt. Där pågår processer där konflikterna tyvärr troligen kommer att bli värre och värre.

Det man hävdar från rennäringen är att renarna störs och att de kastar sina kalvar när människor och/eller hundar som inte är kopplade kommer i närheten.

– Det handlar om kommunikation och information, människorna måste prata med varandra och ibland måste man kompromissa från båda sidor. Men det är ett minerat område. Turisterna måste ta hänsyn, men även rennäringen måste förstå andra näringar, säger Andreas Edholm och tillägger:

– Det finns också stora möjligheter för den samiska kulturen med turismen och i vissa områden är rennäringen och samebyarna duktiga på att visa upp sig. Dialog är mitt återkommande budskap. Då kan alla bli vinnare.

Nytt ramverk

Just nu pågår ett projekt som Naturvårdsverket finansierar som har som mål att stärka organiseringen kring vandringslederna nationellt, regionalt och lokalt. I projektet ingår även implementering av det Nationella ramverket som tagits fram för att höja standarden på det svenska ledsystemet där inte staten är huvudman.

Ramverket ska ge de som jobbar med lederna högre kunskap genom olika verktyg.

– Men nyckelfrågan är finansiering av vandringslederna. Finns det inga pengar så spelar vare sig organisering eller kunskap någon roll, säger Andreas Edholm.