Eva Östling: ”Hjälp företagarna bygga Sverige”

Många drömmer om att öppna en liten krog eller ett litet pensionat. Ett ställe som de kan kalla sitt eget och som de investerar tid, kärlek och pengar i. De flesta av våra besöksnäringsföretag ser faktiskt ut så: små företag som drivs av duktiga eldsjälar. Vid årsskiftet är det dags för mig att, efter åtta år på Visita, lämna över stafettpinnen till min efterträdare. Låt oss laborera med tanken på att livet därefter skulle innefatta just ett eget ställe. Ett pensionat – kanske i södra Skåne – i storlek mindre, men med restaurang och en lummig uteservering. Självklart ska mina gäster kunna njuta av ett glas immigt Chablis eller en härligt smakfull Pinot Noir, mina egna favoritviner. Sedan tror jag, för ekonomins skull, att det är bra att kunna ta emot mindre konferenser. Så ett litet dansgolv behöver jag också få plats med.

Jag tänker mig ett aktiebolag, med några anställda från start. Finansiering och lokal är ordnat. Den höjda arbetsgivaravgiften för unga gör det tungt att anställa i den utsträckning jag behöver, men jag har i alla fall hittat duktig personal, den skriande bristen på kockar och serveringspersonal till trots. Nu är det bara att skicka in de nödvändiga tillstånden, sedan kan drömmen bli verklighet! Jag börjar med hotelltillståndet, fortsätter med tillståndet att sätta upp skyltar, sedan uteserveringstillståndet… Jag anmäler om personalliggare och certifierat kassaregister, går vidare med avfallshantering, gasoltillstånd, serveringstillstånd, danstillstånd… Jag räknar till nästan 30 tillstånd totalt – och tusentals kronor i ansökningsavgifter. Gör jag något oavsiktligt fel vad gäller tillstånden och den fortlöpande administrationen av dem, väntar böter och risk för indraget serveringstillstånd. Och fängelse för olaga dans! Låt oss inte glömma det: har jag inget danstillstånd och några gäster börjar svänga sina lurviga i min bar så finns faktiskt risk för sex månader i finkan för mig.

Vana entreprenörer biter förstås ihop och tröskar igenom alla tillstånd som krävs, men armadan av tillstånd knäcker många vars spetskompetens inte ligger inom just pappersexcersis. Och om tillstånden så småningom blir godkända så väntar en fortlöpande byråkrati som kostar både tid och pengar. Lägg till höjda arbetsgivaravgifter för unga och den ekonomiska kalkylen blir än tuffare. UC rapporterade nyligen att det var 19 procent fler restaurangkonkurser från januari till juli i år mot förra året – trots glödande högkonjunktur.

Det är dags för politikerna att se eldsjälarna som utgör vår besöksnäring. Låt inte tillståndslandet Sverige knäcka småföretagardrömmen. Vi behöver fler som omsätter sina drömmar till skattekronor och arbetstillfällen, inte färre.