Coronapandemin har pågått i mer än ett år. Tiotusentals människor inom restaurang, besöksnäring och handel har redan förlorat sina jobb. De reserver som fanns i utsatta företag är tömda. Samtidigt dröjer de utlovade stöden. Situationen är mycket pressad och många företag och ytterligare tusentals arbetstillfällen står på spel. Givet att handel och besöksnäring är de branscher där de flesta unga människor får sitt första jobb och sitt inträde på arbetsmarknaden är situationen än allvarligare. Vi riskerar att tappa en hel generation.
Pandemin och dess effekter innebär flera utmaningar där det också behöver göras avvägningar. Att minska smittspridningen måste vara det övergripande målet. Dels självklart för att rädda liv, dels för att möjliggöra vägen tillbaka till det öppna samhälle som vi alla längtar efter. De långsiktiga och kvarstående ärren i form av människor utan jobb och samhörighet blir mer omfattande ju längre tid som pandemin håller greppet om samhället. Därför är det av största vikt att takten och tempot i vaccinationerna ökar för att samhället så snart som bara möjligt kan öppna upp igen.
Samtidigt måste det finnas en medvetenhet om den extremt tuffa verklighet som företagen nu lever under och en bild av vilket samhälle vi kommer att ha efter pandemin. De hårda restriktioner som nu föreslås förlängas har resulterat i ett långsamt och förödande parti av svälta räv. Hotell, restauranger och butiker förväntas ha öppet men ska helst inte ha några kunder eller besökare. I praktiken har de drabbats av en partiell nedstängning utan att få någon riktad kompensation. Det har skapats en ohållbar situation där i grunden sunda verksamheter svälts ut och går i konkurs. Läget förvärras ytterligare av att de redan utlovade stöden dröjer och att reglerna och tolkningarna är oklara. Detta måste snarast förändras genom att redan beslutade och utlovade stöd betalas ut och genom att det införs ett nedstängningsstöd som fullt ut kompenserar även alla de företag som är delvis nedstängda.
Den svenska strategin bygger till stora delar på förändring av allmänhetens beteenden. För att en sådan strategi ska bli effektiv krävs att vi alla förstår vad som ska göras och varför åtgärden är effektiv för att minska smittspridningen. Tyvärr har tydligheten brustit flera gånger. Till exempel är det svårt att förstå varför restauranger måste stänga klockan 20:30 när Folkhälsomyndigheten gång på gång påpekat att smittspridningen på just serveringsställen är i det närmaste obefintlig. Att inte få ta en fika efter 20:30 eller en hamburgare på väg hem från kvällsskiftet upplevs mer som ett sätt att få till ett ”mjukt utegångsförbud” kvälls- och nattetid än en verkningsfull smittspridningsåtgärd. Det är också oklart varför 400 ensamhandlare är bättre än 200 par i exempelvis en stor möbelbutik. Med regeln om att handla ensam landar en oangenäm uppgift på handlare att dela upp sällskap och hantera konflikter. Vissa pandemirestriktioner förefaller snarare vara politiska redskap för att påvisa handlingskraft, istället för att vara logiska, lätta att förstå och ha en tydlig koppling till minskad smittspridning. Vetenskapen måste få trumfa politiken – inte tvärtom.
Vi ska fortsätta att ta ansvar för att minska smittspridningen precis som vi har gjort genom hela pandemin. Men den partiella nedstängning som nu pågår leder till att företag går under och fler människor – inte minst unga – förlorar jobbet. För att undvika detta behöver de utlovade stöden betalas ut och företagen få fullgod ersättning för den ekonomiska skada som den partiella nedstängningen ger.
Jonas Siljhammar, vd Visita
Karin Johansson, vd Svensk Handel