Bomans i Trosa hämtar inspiration från hela världen

Hotellchefen Kristin Boman visar runt i byggdammet, samtidigt som hon svarar på målarnas frågor om väggkulörer och hejar på byggarbetarna.
– Det är fem veckor tills allt ska vara klart och tusen saker att ta ställning till just nu, konstaterar Kristin.

Vi befinner oss på Bomans, ett hotell i den sörmländska småstaden Trosa, men med en air av världsstäder som New York och Barcelona. Kristin har varit med och format hotellet ända sedan hon och hennes mamma och styvfar köpte det 1988. Då hette det Hotell Strömsborg och var ordentligt nedgånget. Sedan dess har Kristin och hennes familj renoverat och byggt ut i flera omgångar, till det som i dag kan beskrivas som såväl boutiquehotell som destinationshotell – det vill säga ett boende som fungerar som en destination i sig.
– Det finns mycket att göra här i Trosa: båtturer, vandring på Sörmlandsleden och golf, men många av våra gäster stannar på hotellet.

Älskar hotellbarer

Nu håller hotellet på att få nya reseanledningar i och med den pågående utbyggnaden, som innefattar en större restaurang, en ny lobby och en ny hotellbar. Själv ser Kristin Boman allra mest fram emot det senare.
– Jag älskar hotellbarer. Jag kan välja resmål bara för att få besöka en viss hotellbar. Jag gillar dynamiken, det är lite som på en flygplats med olika människor som kommer och går.

Bomans nya hotellbar ska inredas i kolonialstil, precis som hotellets senaste svit. Kristin tar oss med till det 70 kvadratmeter stora före detta konferensrummet som har inretts med inspiration från afrikanska safarilodger. På väggarna hänger en enorm Afrikakarta, skolplanscher med djurillustrationer, afrikanska masker och en uppstoppad ozelot. Här finns gamla koffertar, en cigarrlåda, orientaliska mattor, en elefantmönstrad safariskjorta och zebraskinnsmönstrade fåtöljer.
– Jag älskar jakttroféer och djurmönster. Bomans är så långtifrån ljust och fräscht och nordisk minimalism man kan komma, konstaterar Kristin som har ”More is more – less is a bore” som motto.

Över hundra designskor

I ett stort barskåp i mörkt trä står flera par extravaganta designerskor.
– Jag är skofetischist. Jag köpte mitt första par Manolo Blahnik när jag var 18, sen dess är jag fast. Vi började låna ut skor till gästerna som en kul grej för ungefär 15 år sedan och sedan dess har det bara eskalerat.

I dag finns över hundra par designerskor utplacerade i hotellets 41 rum. Kristins stora modeintresse har också resulterat i flera rum inredda som hyllningar till hennes favoritdesigner. Här finns till exempel ”Louboulicious”, som går i svart och rött (designern Christian Louboutins signaturfärger) och har ett fristående badkar format som en gigantisk klacksko. Det svartvita Chanelrummet har en gigantisk handväska som sänggavel och såväl aftonjacka som parfym till gästernas förfogande.
– Jag vill att gästerna ska känna sig som hemma och att det känns generöst. Jag tror att det gör gästerna glada och att de kanske köper ett extra glas i baren.

Paroll från Hotel California

En annan paroll som Kristin Boman gärna använder är: ”You can check out any time you like but you can never leave”, en strof från Eagles-hitten Hotel California.
– Jag vill ha ett ställe som folk återvänder till och vi har fått många stamgäster genom åren. En del vill bo i samma rum varje gång, andra har gjort det till en sport att testa alla rum.

Vi fortsätter till Hermèsrummet, där gästerna får somna under ett tak av färgglada sjalar från det franska lyxmärket.
– Det här är ett av våra populäraste rum. Jag tror det är något med färgerna, sedan har jag märkt att det är många som gillar när det finns något att titta på i taket. Dörrar och tak är det tråkigaste som finns, så det är mycket målningar på dem här på hotellet.

I målarbyxor under pandemin

I rummet intill är taket dekorerat med låttexten till U2:s ”I still haven’t found what I’m looking for”, en av Kristins favoritlåtar, medan sångaren Bono har ett stort porträtt ovanför sängen. Ett annat rum har ananastapet i taket, bananmönstrade gardiner och nymålat, grönt golv. Det är bara ett av flera rum som har målats eller tapetserats om det senaste året.
– Jag bestämde mig tidigt under pandemin att vi inte kan bromsa i uppförsbacke, då fortsätter man bara bakåt. Sedan vill jag hellre göra något med händerna än att sitta vid skrivbordet när det krisar, därför har jag gått runt i målarbyxor mer eller mindre hela pandemin.

En livsstil och ett andra hem

Till sin hjälp har Kristin en trogen personalskara, med flera anställda som har återvänt efter att ha jobbat på andra håll. En av dem är Maria Krona, som började som servitris på Bomans för 25 år sedan. Sedan dess har hon återvänt i omgångar och bland annat arbetat som restaurangchef och bokningschef. Nu är hon platschef sedan åtta år.
– Bomans är mer än bara ett jobb för mig, det är en livsstil och ett andra hem. Kristin och jag jobbar väldigt tight, så jag är involverad i allt, högt som lågt. Vi är båda impulsiva och rastlösa, så när vi kommer på något ska det helst ske direkt.

i receptionen möter vi en av hotellets senast anställda: Rickard Ljungkrantz. Han har bara arbetat på Bomans i fyra månader, men känner sig redan hemma.

– Bomans är som en enda stor familj. På många företag ser man knappt de högsta cheferna, men så är det inte här. Kristin är väldigt närvarande. Jag känner verkligen att jag blir sedd och att jag får beröm för det jag gör. Eftersom vi har så nära kontakt är det lätt att ha en öppen och ärlig dialog.

Kärlek ger kärlek

Personal som pratar om ett andra hem och gäster som återvänder gång på gång – vad är det som har gjort att Kristin Boman har lyckats så bra?
– Jag brukar kalla Bomans för mitt tredje barn. Allt här är gjort med mycket kärlek och jag tror att gästerna känner det. Sedan har jag jätteduktig personal.

– Gör man något med kärlek får man kärlek tillbaka, i mitt fall nöjda gäster och anställda.

Du hittar fler bilder från Bomans i senaste numret av Besöksliv – affärsmagasinet för Sveriges roligaste näring sedan 1916. Alla medlemmar i Visita får ett exemplar av magasinet per anläggning genom sitt medlemskap.