/https%3A%2F%2Fwww.besoksliv.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2022%2F10%2F0011_Grandhotel_11_ALW-copy.jpg)
/https%3A%2F%2Fwww.besoksliv.se%2Fwp-content%2Fuploads%2F2022%2F10%2F0013_Grandhotel_13_ALW_b-copy.jpg)
Även om hon verkligen trivdes med arbetet som hotellchef på Clarion Hotel Winn, där hon hade varit hela 15 år, var hon helt enkelt tvungen att ta chansen när den uppenbarade sig.
– Redan 2013 när jag hörde att det skulle bli hotell igen pirrade det till lite. Jag fantiserade om att jobba här och kände att det var mitt ställe. När möjligheten dök upp kunde jag inte tacka nej helt enkelt, konstaterar hon.
Öppnade 1901
En kort resumé för att tydliggöra vad Emma menar med att det skulle bli hotell ”igen”. Så här ser historien ut i korthet: Lagom till industri- och slöjd utställningen i Gävle 1901 öppnade Grand Hotel dörrarna till det som då kallades landets modernaste hotell – med både elektriskt ljus och elektrisk köksfläkt.
Ritat av arkitekten Ture Stenberg skulle denna väldiga byggnad råda bot på hotellbristen i staden med sina fyra våningar, bara ett par minuters promenad från tågstationen.
Men sedan dess har det runnit en hel del vatten genom Gävleån som ligger alldeles intill hotellet. I samband med andra världskriget upphörde nämligen hotellverksamheten och det var inte förrän 2013, när Bicky Chakraborty och Elite Hotels förvärvat byggnaden, som det åter var möjligt att checka in på hotellet. Och det var då Emma började leka med tanken på att en gång få arbeta här.
Men hur användes fastigheten under alla år då det inte var hotell?
– Det har varit en massa olika saker här genom åren: kontor, diskotek, pianoverkstad, frisersalong, teater… En man berättade att han brukade gå till en jazzklubb som låg här. Tydligen var DiLeva medlem också även om han inte höll på med jazz, utan det var för att få tillgång till en av klubbens replokaler, berättar Emma.
Det är tydligt att hon sedan hon kom hit ägnat en hel del tid åt att fördjupa sig i hotellets historia. Det var också därför hon i en intervju med lokaltidning en uppmuntrade folk att höra av sig med sina historier eller minnen härifrån.
Historien ger ett djupare engagemang
– Förr, när alla gäster kom med tåg, gick hotellets piccolo över med sin lilla vagn till stationen för att möta hotellgästerna och ta deras väskor. Visst är det fint? Jag har fortfarande mycket kvar att lära om den här byggnaden. Och att det finns en så fantastisk historia gör att det också blir ett djupare engagemang, både hos mig och andra.
Även i sin hemmiljö kan hon känna sig som en del av en lång historia. När hon efter avslutad arbetsdag åkt de tre och en halv milen norrut kliver hon även där in i en miljö där tidigare generationer gör sig påminda.
– Jag bor i en släktgård från 1700-talet och det ger verkligen en annan mening att känna att mina förfäder fanns där före mig. Det är samma känsla som gör att även jobbet här blir mer som en del av mig. Här finns en historia och ett kulturarv och det är saker jag värnar om i alla delar av mitt liv.
Viktigt med lokalt stöd
Historiens vingslag är utan tvekan närvarande för de flesta hotellgäster som kliver innanför dörrarna. Ta bara det här rummet där vi slagit oss ner för vårt samtal. Den som ska in hit går igenom en dörr med fönsterglas som säger att detta är ”skrif och läsrummet”.
Sådana rum ser du sällan på hotell av senare snitt – särskilt inte med den gammelsvenska stavningen. Någon gång för sisådär hundra år sedan var det här storslagna rummet hotelldirektörens privata kontor, men numera används det av både inresta och lokala konferensgäster.
– Vi har bra med konferenslokaler, så det är många lokala företagare som konfererar hos oss. Och vad gäller lokalbefolkningen är det många som vill äta sin frukost eller brunch på vår veranda. Det är också en perfekt plats för den som vill fira någonting el ler ha en minnesstund, säger Emma.
– Det är viktigt med det lokala stödet. Jag vill att vi ska öppna upp för Gävleborna ännu mer och ta vara på husets historia. Kanske att vi kan bjuda in till evenemang och ge en upplevelse där kulturarvet och historien står i centrum.
Många inom besöksnäringen har svårt att hitta personal, hur ser det ut för er?
– Majoriteten av våra anställda har varit här i många år, vilket känns tryggt eftersom just kompetensbristen är en stor utmaning för alla. Det är väldigt fina människor som jobbar här. Det kanske kan tyckas som en lätt uppgift att till exempel stå i receptionen, men det är det verkligen inte.
– Du måste hantera många gäster, kunna svara på frågor av alla slag och ha koll på mycket. Det är dessutom ett otroligt omfattande system de arbetar i, så det är ingen enkel uppgift.
”Det gäller att hjälpas åt”
Det är dags för oss att lämna de forna direktörernas gamla kontor och i stället bege oss vidare ut i de pampiga hotellkorridorerna för fotografering. Klockan är strax efter tio på förmiddagen och Emma har redan hunnit ta samma vända ett par timmar tidigare.
– Jag kom in strax efter åtta i morse efter att jag skjutsat barnen till skolan. Men ärligt talat skulle jag vilja börja tidigare, gärna direkt efter att jag fått en kopp kaffe på morgonen. Jag gillar att komma in tidigt och ta en lov runt hotellet och kolla så allt är okej. Personalen kan inte vara överallt hela tiden, så det gäller att hjälpas åt.
Hur gör du för att koppla bort jobbet när arbetsdagen är slut?
– Man måste inte göra det tycker jag. Men okej, om jag behöver samla ny kraft går jag ut i skogen, eller målar fönster. Jag har 200 bågar som jag bör jade måla för sju år sedan och har gjort ungefär 70 procent. Det är verkligen roligt att renovera fönster, men man måste göra det ordentligt, det ska ju hålla över tid.
Handlar det om respekt för de som var där före dig?
– 100 procent, ja. Det ligger i mina gener, att man ska använda det man har. Jag kan fortfarande ge mig ut på skattjakt där hemma och hitta saker i ladorna som jag plockar fram och återanvänder. Min pappa är likadan.
Du bestämde tidigt att du ville jobba med hotell, finns det i din familj?
– Nej, de arbetade först med jordbruk och sedan skogsbruk. Men farmor hade en kiosk hemma i byn där jag jobbade som liten. Jag fick stå på en pall för att nå upp till kassaapparaten och minns hur gubbarna som kom för att köpa Aftonbladet blev glada när de fick sin tidning.
– Då visste jag nog att det var det här jag ville göra. Att göra folk glada. Och det är det bästa med jobbet. Även om det kan vara ett väldigt krävande jobb där du inte är sysslolös en sekund så ger det otroligt mycket positiv energi.
Och du kommer stanna här ett tag låter det som?
– Jag kommer ge mitt fulla engagemang, så det blir säkert några år. Ska man göra ett bra jobb som ledare behöver man tänka långsiktigt och lägga tid. Man måste slutföra det man påbörjat, säger Emma.
Du hittar även reportaget om Emma Norelius i senaste numret av Besöksliv – affärsmagasinet för Sveriges roligaste näring sedan 1916. Alla medlemmar i Visita får ett exemplar av magasinet per anläggning genom sitt medlemskap.
