Järvzoo – trettio år och lika självklart som besöksmål : Besöksliv

NYHETER. I september 1992 stod en 13-årig kille och såg när kungen släppte ut en rehabiliterad tornfalk för att fira invigningen av Järvzoo. Trettio år senare är samme Jens Larsson vd för den unika vildmarksparken.

Jens Larssons pappa Olle, från början bankkamrer, grundade Järvzoo när bygden ville destinationsutveckla och skapa ett till besöksmål vid sidan av skidanläggningen. Det var såklart en stor och häftig grej för honom och familjen, minns sonen Jens som är djurparkens vd sedan tio år tillbaka. Och Järvzoo var nyskapande på flera sätt, varav det främsta kanske är att det inte är så exotiskt som vi är vana vid. Här finns inga elefanter, sibiriska tigrar eller lejon. Inga berg- och dalbanor, inget delfinarium. Här finns i stället nordiska djur som fjällräv, älg, björn, lodjur och varg. Ursprungstanken med parken är att bidra till artbevarande, forskning och utbildning.

– Hela parken är uppbyggd kring djuren, där deras behov har fått stå i centrum. Den är inte ett ställe dit man går för att bara kolla på djur, utan här har man möjlighet att uppleva dem i deras rätta element, säger Jens Larsson.

Bert Karlsson var skeptisk

Många var skeptiska till att anlägga en djurpark med bara nordiska djur i en kulturbygd i Hälsingland. En av dem var Bert Karlsson, som inte alls trodde på idén och uttalade sig kritiskt i lokalpressen vid ett besök i Järvsö. Men trots Berts dom har Järvzoo klarat sig bra under tre decennier, till och med under den speciella pandemi-perioden som var extremt tuff för många nöjes- och djurparker.

När Besöksliv pratar med Jens har han precis sett en myskoxe få klövarna klippta av djurvårdarna. I vd-rollen är han en facilitator som ser till att djurvårdarna kan sköta sina jobb och parkens djur. Han är heller ingen zoolog i grunden utan jobbade med marknadsföring i Stockholm i 15 år innan han flyttade tillbaka till Järvsö för att ta över efter sin pappa.

– Jag hade inte tänkt ta över, eftersom jag visste vilken arbetsinsats rollen kräver. Det är en livsstil snarare än ett jobb. Men när jag hade fyllt 30 och vi väntade vårt första barn hände något, jag omvärderade. Jag minns också att jag tänkte: ”hur svårt kan det vara?”

Hur svårt var det då?

– Supersvårt. Jag hade en ganska naiv bild av jobbet. På ett plan kände jag till verksamheten eftersom den alltid funnits i familjen, och jag har alltid sett en stor potential i anläggningen både när det kommer till utbildning av barn och unga, artbevarande och som besöksmål. Jag underskattade däremot komplexiteten där djurparker är en otroligt reglerad och tillståndstung verksamhet.

Vill nyansera bilden

Då och då dyker djurparker upp i nyheterna. Om det inte handlar om urgulliga nyfödda djurungar är det oftast negativa nyheter när djurparker tar sig in i spalterna: djur som behandlas illa eller människor som skadas av djuren. Senast var det Ölands djurpark som fick det mediala strålkastarljuset mot sig när en djurvårdare stångades till döds av en antilop. Jens Larsson, som förutom att vara vd på Järvzoo också är ordförande i Svenska Djurparksföreningen, säger att han förstår den mediala logik som gör att incidenter med vilda djur får stort utrymme, men vill också nyansera bilden.

– De senaste 10–15 åren har det skett tre olyckor på svenska djurparker där människor mist livet. Alla dessa är givetvis djupt tragiska händelser, men om man jämför med tung industri, byggnadsbranschen eller lantbruket så är tillbud extremt ovanliga på svenska djurparker.

Hur påverkas ni när något sådant här händer?

– Vi som jobbar på djurpark påverkas såklart, men framför allt tror jag allmänhetens bild av djurparker påverkas. Det bidrar tyvärr till en skev bild av hur en modern djurpark fungerar. En av de frågor vi arbetar mycket med inom föreningen handlar om att få till en samsyn kring hur vi arbetar, vi jobbar exempelvis med internrevisioner bland medlemmarna för att säkerställa att alla håller en gemensam minimistandard. Det var också därför vi byggde upp hela 30-årsfirandet på att lyfta fram de insatser vi gjort och gör för artbevarande och forskning. Bara ifjol var vi med i nio forskningsprojekt.

Bryr sig människor verkligen om artbevarande, vill inte folk se jonglerande sjölejon och björnar som åker skridskor och sånt?

– Människor bryr sig mer och mer om det. Det kopplar till den oro som vi ser i samhället, som allra starkast verkar finnas hos barn och unga, kalla det Greta-effekten eller vad du vill. Alla vet att trenden går åt fel håll, vi använder mer av jordens resurser än vi har råd med och naturen och kommande generationer får betala priset. För att orka förändra våra beteenden och hela samhället tror jag vi människor måste ha en emotionell koppling till det vi vill bevara. Här spelar moderna djurparker en viktig roll.

Var uppstår friktion mellan möjlighet att göra vinst i företaget Järvzoo, och att ge era djur bästa möjligheter att leva och frodas hos er?

– Jag upplever det inte så. Men om min enda drivkraft hade varit att tjäna massor av pengar vore det här fel verksamhet att driva. Jag brukar förklara det som att det är två halvor av verksamheten: vi är en ideell naturvårdsorganisation som inventerar arter ute i fält, är med i forskning både med resurser och finansiellt, och det är en betydande del av verksamheten. Den andra halvan är vår roll som kommersiellt besöksmål där vi vill ha så jämnt flöde som möjligt av besökare. Vi vill ha förköp av biljetter och kunna erbjuda glass och hamburgare för att besökarna ska kunna ha en bra dag hos oss. Men det är den kommersiella halvan som finansierar den ideella halvan. Ju bättre business vi gör som besöksmål, desto mer bra saker kan vi göra för djuren, vilket är det viktigaste i slutänden.

Till sist, och det här kanske låter som en fråga till ett barn, men: Vilket är ditt favoritdjur på Järvzoo?

– Jag tycker att järvar är häftiga. Det hänger nog ihop med att det är en arktisk art, och den är lite egensinnig. Nyfiken men med pondus, säger Jens Larsson.

Du hittar även reportaget om Järvzoo i senaste numret av Besöksliv – affärsmagasinet för Sveriges roligaste näring sedan 1916. Alla medlemmar i Visita får ett exemplar av magasinet per anläggning genom sitt medlemskap.

Läs mer: Miljonsatsning och mer glamping på Skånes Djurpark