Hans namn är välbekant inom tävlingssammanhang. Jimmi Eriksson vann Årets Kock 2016 på sin tredje ansökan och efter en gedigen karriär, både i restaurangkök som Lilla Ego och som lagkapten för Kocklandslaget, var Bocuse d’Or den enda tävling han hade kvar.
– Jag har tävlat i allt annat, det här är den utmaning som jag har kvar. Sedan är jag klar med tävlandet.
”Det viktigaste är att vi har kul”
På torsdag går han in i köksbåset som sista kandidat för Sverige i Bocuse d’oR Europa, i folkmun kallat kock-EM. Här måste han placera sig bland det tio bästa för att få komma vidare och tävla på nästa nivå i världsmästerskapen i Lyon nästa år. Denna press till trots så har Jimmie Eriksson nästan inga tävlingsnerver, alls.
– Jag har tävlat så pass mycket att jag lärt mig att det är ingen idé att hålla på med nervositet. Vi har några dagar i Budapest där vi som lag kan parera nerver tillsammans men det viktigaste är att vi har kul. För att orka med så måste det finnas harmoni, säger Jimmi Eriksson.
Konkurrensen tätnar för varje år
Han berättar att han hanterat träningen som ett vanligt jobb med humana arbetstider.
– Många kockar kanske står i arton timmar i sträck och toktränar men det är ingen idé att köra slut på sig själv i förväg. Vi har haft ett schema för träningen som anpassats efter hur balansen i livet ska vara, med allt från ekonomi till familj.
Till sin hjälp har han Thilda Mårtensson, commis, och Martin Brag, coach. Den senare konstellationen är inte helt ny, Brag hjälpte Eriksson redan i samband med Årets Kock. Bocuse-veteranen Tommy Myllymäki är president och den som kommer att representera Sverige i juryn.
– Även om de nordiska länder gjort väldigt bra ifrån sig på senare år så är inget självklart. Det blir tuffare för varje år som går, jag ser hur konkurrensen tätnar, säger han.
Svårt förutspå utgången
Favorittippade länder är Frankrike, kandidat är Naïs Pirollet, vars föregångare Davy Tissot lagade hem segern på hemmaplan i Lyon i september förra året, och även Ungern som är värd för tävlingen i år. Förutom våra nordiska grannländer lägger Myllymäki också till Storbritannien som verkar ha satsat stort på sin kandidat Ian Musgrave, souschef på The Ritz, till vardags.
– Men vad som helst kan hända. Det blir allt svårare att förutspå vilka som hamnar på pallen, säger Tommy Myllymäki.
Rådjur, anklever och potatis
De tävlande ska på fem timmar och 35 minuter tillaga två serveringar, varav den ena ska vara en rätt presenterat på ett fat för 14 personer och den andra serveras på tallrikar 14 personer. Fatets huvudråvara är i år rådjur med anklever. Serveringen ska ha tre garnityr, varav två på fatet, och ett tillbehör baserat på gräddfil och keso.
– Just gräddfil och keso är kanske inte helt självklart till rådjur men vi har kämpat för att få det att funka, säger Jimmi Eriksson.
Varm vegetarisk rätt
Det svenska fatet som rådjuret serveras på har designats av Sara Gibrand, syster till Sveriges förra kandidat Sebastian, och har producerats av sponsorn Swedese. Tallriksrätten har potatis som huvudråvara och ska vara en varm vegetarisk rätt.
– Jag blev så glad över att få potatis, det är något som alla kan relatera till. Sedan var hållhaken att det skulle vara tre sorter från Ungern som ingen hade hört talas om dem. Att få tag i just de potatisarna var det svåraste men vi lyckades till slut säkra 30 kilo att träna med.
En sista fråga: Hur känns det att vara sist ut av 24 kandidater?
– Det har ju aldrig hänt Sverige förut, så det är coolt. Men det spelar ingen roll egentligen, jag lagar ju samma mat oavsett, och jag siktar ju på att vinna för att min mat är bäst.