Kocklivet enligt 3-stjärniga Clare Smyth

Kvinna med tre stjärnor i Guide Michelin hade inte funnits i Storbritannien innan Clare Smyth. Nu är hon i Sverige för att ta plats i Årets Kocks jury.

– Det känns kul att vara här. Jag bestämde mig att tacka ja till uppdraget eftersom Skandinavien och Sverige har haft en sådan ledande ledande roll på den internationella matscenen. Ni har en enormt hög standard, säger Clare Smyth.

Efter att ha arbetat med Gordon Ramsay i två omgångar är det nu dags för henne att öppna egen restaurang – med Ramsay som tyst investerare. I hela nio år har hon sett till att återkommande få tre stjärnor i Guide Michelin till restaurangen som bär Gordon Ramsays namn.

När vi pratades vid för två år sedan sa du att du var långt ifrån att starta eget. Varför nu?

– Det var dags. Det har gnagt i mitt huvud ett tag och jag skulle inte ha varit nöjd med mig själv om jag bara fortsatt och pågått. Jag var tvungen att bryta ner allt och början från början. Att ta risken själv för att inte fastna.

Du sitter i juryn för Året Kock där åtta av åtta tävlanden i år är män. Vad tycker du om fördelningen kvinnor och män i finköken?

– Jag har aldrig definierat mig efter mitt kön, bara som kock. Det var först efter att jag blev kökschef som det gick upp för mig. Innan hade jag inte sett mig själv som en förebild, men jag gör det nu. Om andra kvinnor vill göra samma karriär som jag då är det fantastiskt, och jag måste stödja och hjälpa dem i det.

Hur arbetar du för att få in fler kvinnor i ditt kök?

– För mig så har du drivet eller inte, oavsett kön. Men faktumet att färre kvinnor kommer in över tröskeln till restaurangköken har med identifikation att göra, de ser sig inte i rollen. Och det är inte så konstigt, män blir alltid porträtterade i sina vita kockrockar i media, medan kvinnor bakar cupcakes och har galaklänning på sig.

Om du inte var kock så har du sagt att du skulle tävla i någon sport, kanske hästhoppning. Din målmedvetenhet och driv är imponerande. Men samtidigt måste du, som alla extremsportare, ha fått göra uppoffringar för att nå dit där du är. Vilka?

– Jag ser det inte så. Jag har ju aldrig velat göra något annat än det här. Klart att jag missat en runda med tjejerna på stan och någon släktings födelsedag men jag har ju fått jobba med det jag älskar allra mest.

Hur väcktes din passion för matlagningen från början?    

– Som fjortonåring jobbade jag på en lokal krog där jag växte upp på Nordirland. Jag diskade och serverade för att få in fickpengar. Kocken lät mig hållas och jag fick experimentera lite i köket, jag var liksom ställets maskot. Som present av honom fick jag en bok om klassiska såser, ja det är sant – såser, och jag var fast. Sen köpte jag kokboken Cuisine à la carte av Antoine Massa och blev kär i idén att bli kock. Jag slutade helt läsa romaner, vad var poängen liksom?

Gordon Ramsay har blivit känd på att vara arg i kök. Hur ser du själv på din arbetsmiljö?

– Faktum är att Gordon är den snällaste jag vet. Otroligt generös. Det är klart att vi måste kämpa mot nonsens i köken – sexism, mobbing och sådant som bara accepteras inom restaurangbranschen och ingen annanstans. Det här jobbet ska bara handla om kärleken till mat.

Vad har du för tips och råd för att skapa en harmonisk kökskultur?

– Ta ett steg tillbaka och fokusera på att du är bäst på ditt jobb. Folk som har attityd och vill mobbas snubblar alltid på sig själva i slutändan. Tro mig, jag har sett många och de är inte någonstans där jag hade velat vara idag.

Din första egna restaurang öppnar senare i år. Vad blir det för typ av ställe?

– Det blir fine dining och en mindre matsal. För det är det jag kan. Men jag kommer inte att jaga stjärnor, det blir vad det blir. Det ska vara som mitt hem. Jag kommer att samla in inspiration från alla mina år i köket, folk kommer absolut att känna igen min typ av matlagning.

Döps den efter dig?

– Absolut inte. Gordon tycker jag är töntig men jag vill att stället ska kunna stå för sig självt, även om inte jag är där.

Du sa upp dig från Alain Ducasse, en av världens absolut mest kända kockar, för att gå tillbaka och jobba för Gordon Ramsay. Ducasse blev riktigt arg. Hur är det, pratar ni med varandra idag?

– Ingen kock vill förlora en bra kock, det förstår jag. Och jo, vi är kompisar nu.