Niklas Ekstedt nya tv-serie: ”Som Tinder för kockar”

Han har så många järn i elden att det ibland är svårt att hänga med. Och då anspelar vi inte bara på maten som lagas över öppen eld inne på 1-stjärniga Ekstedts. Inte nog med allt han sysslar med på hemmaplan, nu har kocken blivit känd även i Storbritannien. Där har tv-publiken välkomnat honom med besked efter att ha lagat mat på bästa sändningstid med matgurun Mary Berry.

– Det är min clame to fame därborta. Man tror att Nigella Lawson eller Jamie Oliver är de mest kända men Mary Berry är äldst och störst, hon är älskad, en klenod. Men det är inte så att folk vänder sig efter mig på gatan även jag får mycket förfrågningar från England. Minst en gång i veckan hör någon av sig och vill helst att jag ska vara med i tv dagen därpå och det är ju svårt att få ihop.

Före sin tid

Det säger Niklas Ekstedt när vi ses över en panna kaffe i hans kök. Många år har gått sedan han blev känd som Mat-Niklas i tv. Och sedan kom serien att utvecklas till Niklas Mat, där han reste världen över för att hänga i världskända kockars kök – och utmanade sig själv med att laga en rätt som hade kunnat plats på finkrogens meny. Man kan säga att Ekstedt var lite före sin tid just där. År efter lanserades Netflix-succén Chef’s Table, visserligen på engelska, och den här typen tv-program som fokuserade runtomkring krogar och idol-porträtterade deras köksmästare blev vardagsmat.

– Irriterande, eller hur? Jag var liksom före alla andra. Egentligen före Parts Unknown också [den framlidne Anthony Bourdains serie]. Men på svenska – och på SVT.

Du som är så van av att träffa alla stora kocknamn, både i tv-projekt och till exempel nu senast på symposiet MAD i Köpenhamn. Finns det någon i matlagningsvärlden som du blir starstruck av?

– [Paus] Eh, nej. Det finns det faktiskt inte.

Men du var tvungen att tänka efter lite?

– Ja, man skäms ju nästan över att svara nej på den frågan, ha ha.

Egen programserie

Nya serien Four Hands Menu är mer internationellt gångbar, ett samarbete tillsammans med Viaplay. Programidén är Niklas egen och han agerar exekutiv producent. Tittaren ska få följa med kockarna från idé till komplett meny – skapad av fyra händer.

– Det är som en Tinderdejt. En kock får åka från sitt hemmakök och besöker en person i ett annat kök, till exempel får Margot Henderson åka från England till Margarita Fores i Filippinerna.

Tolv kända kockar. Sex avsnitt. En timme långa. Och Niklas kommer själv att medverka framför kameran i ett av dem – tillsammans med australienske kocken Lennox Hastie, också känd för att gilla att laga mat över öppen eld på sin restaurang Fire Door.

Har du fyrahändigt skrivit in dig själv så att du får åka till Australien?

– Ha ha, ja. Som Felix Herngren, han tar alltid huvudrollen själv i sina serier.

Vad vill du på ett djupare plan med serien?

– Jag vill visa på matlagningens kontraster. Tv-tittare och den stora massan tror att alla kockar gör ungefär samma sak. I ett sånt här program blir det så tydligt att det inte är så. Mina kompisar som kollar på Chef’s Table fattar liksom inte det, oftast är det fina bilder och vackra rätter. Här är det mer att lära känna kockarna eftersom de är utanför sin comfort zone.

Dessutom kommer Esben Holmboe-Bang, från 3-stjärniga Maemo i Oslo, att medverka. I samma avsnitt flygs Bo Songvisava från Bangkok in. Men det största kockmötet lär bli det mellan vår egen Magnus Nilsson, Fäviken, och Dave Chang, bakom New York-krogen Momofuku och välkänd tv-personlighet i matsfären. En riktig grande finale.

– Jag är lyrisk över att få göra det här med Viaplay. Tänk att jag jobbat med SVT där det finns tydliga begränsningar. Här kan vi göra vårt format fullt ut, men också utan reklam eller sponsor, säger kocken.

”Som en gammal flickvän”

Tv-serien har premiär 16 november i år. Men det slutar liksom inte där. För förra året bommade Kåken igen, Niklas första krog i Stockholm och ett stort hjärteprojekt, som han haft i tio år.

– Kåken har jag så många minnen ifrån, en mycket rolig och stökig period i mitt liv. Det är blandade känslor, jag har inte kunnat gå upp dit än. Kåken är som en gammal flickvän, som har bytt klänning och lägenhet.

En in, en ut, som man säger i nattklubbskön. Sedan årsskiftet driver han inte bara Ekstedt och vinbaren Tyge & Sessil, utan basar även över Hillenberg, som varit kocken Karl Ljungs krogbebis från början. Men sedan Ljung flyttade över till att bygga upp italienska L’Avventura såg Stureplansgruppen, som de båda samarbetar med, att Hillenberg kunde få annan draghjälp inifrån koncernen.

– Det är ganska självklart att det landade på mig eftersom ligger precis intill mina andra ställen. Nu har vi som ett litet kvarter och så har vi gemensamma lastkajer, preppkök och andra rent logistiska lösningar. Sedan är Hillenberg inte lika känslomässigt för mig och det är nog bra om ens tredje, fjärde restaurang är just det, förklarar Niklas.

Nytt testkök

Och i hans lilla krogkvarter händer det redan en hel del. Ett nytt testkök tar form, och Hillenberg har just fått en ny vinbar som är Tyge & Sessils raka motsats – klassiska viner istället för naturliga. Lägg därtill ett konstgalleri i de bakre utrymmena.

Finns det en gräns för hur många ställen du kan ratta?

– Ja, nu. Inom Sveriges gränser i alla fall.

Nålsögat inom fine dining-segmentet är smalt. Niklas Ekstedt tycker att gäster kan lägga ribban av sina förväntningar lite för högt.

– Folk som kommer till oss är alltid på väg vidare till Fäviken. Och sen har vi även gäster som går på Oaxen, Frantzén och Mathias Dahlgren, men vi är ju mycket billigare än dem, en tredjedel av priset gentemot de dyraste.

– Alla ska alltid vara bäst. Men mitt mål är att vara näst bäst. Då kommer man alltid ha mer gäster för att alla konkurrenter kommer att rekommendera oss. Jag tror vi är den restaurangen av stjärnkrogarna som är bäst bokad i stan, och har jämnast beläggning.

Men med det sagt. Nyligen gick Niklas ut i lokalpress och sa att det dags är att jobba mot att Ekstedt får sin andra stjärna.

Du var ganska förvånad över din första stjärna. Hur ska ni jobba för att nå den andra?

– Ett bord i taget. Vi kommer att få jobba jäkligt hårt, med andra ord.