Det råder ingen tvekan om att vi klivit in på Elisabeth Haglunds hemmaarena. Var vi än befinner oss dyker det upp bekanta ansikten som hon vill växla några ord med.
Hotel Tylösand må framför allt förknippas med megastjärnan Per Gessle, som sedan 1995 äger hotellet tillsammans med Björn Nordstrand. Men det är Elisabeth som ser till att det vardagliga arbetet flyter på och att allt är på sina rätta ställen.
Det gäller även saltkaren som är utplacerade på borden i Restaurang Tylöhus, den största av hotellets fyra restauranger. Vi har just satt oss ner för samtalet då hon reser sig upp för att rätta till salt- och pepparkaren tills de står i en hundra procent perfekt formation. Bara sekunden innan har hon konstaterat att ”det jobbiga med mig är att jag alltid hittar saker som behöver rättas till”.
– Jo, jag har ett visst kontrollbehov, säger hon och skrattar.
Tylösand kommer alltid först
Redan 1982 blev hon fast anställd som restaurangchef efter att ha hoppat in ett par somrar och hjälpt till där det funnits behov. Sedan år 2000 kan hon titulera sig vd.
– Jag har haft en mängd olika titlar, bland annat operativ chef och källarmästare. Men framför allt tycker jag så mycket om jobbet, att göra det bra för människor. Jag har även haft möjlighet att utvecklas och har en styrelse som tycker om att säga ja till saker. Det underlättar, säger hon som några förklaringar till att hon stannat så länge.
– Jag har också många uppdrag utanför huset, jag träffar lokala politiker och företräder hela branschen, även om Tylösand alltid kommer först.
”Nätverkandet är jätteviktigt”
”Att göra det bra för människor” är någonting hon förstod innebörden av tidigt i livet. Föräldrarna drev hotell i Ulricehamn och det var där hon fick sina första arbetslivserfarenheter. Hon hann också med fyra säsonger som barmästare i Schweiz innan hon landade här i Tylösand.
– Jag har aldrig tänkt att jag skulle göra någonting annat än det här. Ser jag tillbaka på min professionella resa skulle jag göra samma sak igen. Möjligheterna inom branschen är fantastiska och jag önskar att fler unga kunde se det. För den som har vilja och engagemang står alla dörrar öppna, konstaterar hon.
Hennes egna engagemang har också räckt till en rad styrelseuppdrag. I nuläget är hon vice ordförande i Visita, styrelseledamot i Svensk Turism samt ledamot i BFUF (Besöksnäringens forsknings- och utvecklingsfond).
Tidigare i år tilldelades hon “Hotrec award” från den europeiska besöksnäringens samarbetsorgan Hotrec för att i ett halvt sekel jobbat och engagerat sig i den svenska besöksnäringen. Hon blev även invald i Hotrec:s exekutiva kommitté.
– Nätverkandet är jätteviktigt. Jag försöker vara generös och delar gärna med mig. Jag ser fram emot att representera Visita, Sverige och Hotrec framöver.
En av landets yngsta restaurangchefer
Den som följer henne under ett par timmar en alldeles vanlig måndag i november får snabbt bilden av en självsäker kvinna som vet vad hon vill och har en tydlig idé om hur saker ska göras. Men det har inte alltid varit så. Elisabeth berättar att hon faktiskt var blyg när hon kom in i branschen.
– Men man ska också komma ihåg att jag var en av Sveriges yngsta restaurangchefer när jag fick jobbet som 24-åring. Jag gjorde som jag blev tillsagd helt enkelt, men det gör jag inte längre. Man blir mer bekväm med åldern.
Besöksnäringen var kanske tuffare förr också?
– Ja, det har blivit mycket bättre. Det är trevliga människor och alla är mer skötsamma och seriösa, utan att det blivit tråkigare. En annan sak som förändrats är att folk har ett mycket större kunnande kring mat och dryck. Det ställer andra krav och gör att det blir roligare och mer utmanande.
Nu kretsar även mycket av hennes tillvaro kring det byggprojekt som pågår för fullt. The Front House – Hotel Tylösands nya framsida – är en fem våningar hög byggnad som länkas samman med dagens entré och kommer rymma 39 rum och en ny konferenslokal. Den 1 maj ska den stå klar. Till slut får vi tillägga, eftersom arbetet just inletts när pandemin slog till med full kraft och planerna tvingades ta en paus.
– Pandemin var en av mina absolut största utmaningar, men vi klarade det.
Vad var avgörande för att ni skulle klara det?
– Dels agerade vi och dels hade vi alla födelsedagar. För första gången började hela familjer komma hit och fira födelsedagar, det var jättekul. Sedan hade vi mycket golfare och kunde erbjuda golfpaket. Och när vi bara fick ha sittande publik hade vi konsertkvällar som vi kallade Sommarchill, här utanför.
– Per var här under tio kvällar, satt ner och pratade med publiken mellan låtarna på ett sätt han aldrig gjort förr. Jag stod där varje kväll och höll koll på folk så att restriktionerna efterföljdes och det kom människor från alla möjliga håll till de där kvällarna, minns hon.
Det är tydligt att hon gillar när det händer saker. Det märks inte minst på att hotellet befinner sig i ständig förändring – i stort och smått. Här finns till exempel en imponerande samling av verk från både internationella och svenska toppnamn, inte minst inom fotokonst.
Och det som syns på väggarna skiftar hela tiden, i takt med att verk säljs och nya tillkommer. För närvarande visas omkring 400 konstverk och i hotellets varje vrå möts du bland annat av ikoniska foton av stjärnor som David Bowie, Barack Obama och The Beatles.
”Per är viktig för oss”
Och givetvis ryms här även en hel del av Per Gessles livsverk i form av foton, guldskivor, refuseringsbrev (!) och mycket annat med Roxette och Gyllene Tider. Den som väljer att äta sin middag på Leif ’s Bar & Grill, en annan av hotellets restauranger, omges fullkomligt av minnen från Halmstadsonens osannolika karriär.
– Per är viktig för oss, för den mediala uppmärksamheten. Folk kan vänta i dagar på att han ska dyka upp och blir överlyckliga när de träffar honom.
Tiden snurrar snabbt och det är hög tid för fotograferingen. Det är fler människor som väntar på att få träffa Elisabeth och antagligen kommer hon bege sig hemåt igen först framåt halv åtta i kväll. Det är åtminstone så vardagarna brukar se ut. Men vem vet vad som sker just den här kvällen.
– Du vet aldrig hur dagen slutar och så är det fortfarande. Jag vet aldrig vad som ska hända, säger hon och låter väldigt nöjd över sitt livsval.