Svenska sommelieren som tog karriärchansen – i Köpenhamn

Du var med och startade restaurangen på Spritmuseum i Stockholm tillsammans med Petter Nilsson. Var det svårt att lämna?

–Ja, det var jättesentimentalt eftersom jag varit med där från början. Jag har sett hela utvecklingen och växt med museet. Jag vet också att det finns stora planer i höst så det är klart att det inte kändes bra att lämna när det är så mycket arbete för personalen som är kvar. Men samtidigt så kände jag mig fysiskt och mentalt trött. Det kändes friskt att börja om och jobba lagom mycket och lära mig nya saker. Det här är en stor utmaning för mig, speciellt med danskan!

Ditt nya jobb är på restaurangen Admiralgate 26 i Köpenhamn som öppnade i somras. Vad är din roll där?

– Vi jobbar i en platt organisation. Det finns ingen hierarki. Jag har mer kunskaper om vin, andra kan mer om annat. Vi lär varandra och skriver dagligen dagbok som vi delar.

Hur funkar det att jobba utan chefspositioner?

–Superbra! Det känns så ödmjukt och samtidigt kan det vara skitsvårt. Restaurangbranschens historia är väldigt hierarkisk. Men ägaren Christian vill att jobbar så här för att vi ska kommunicera med varandra. Vi är ju alla här av en anledning och vill lära av varandra.

När bestämde du dig för att hoppa på det här tåget?

– Det var ingenting jag planerat. Jag var nere på en vinmässa i slutet av april och träffade min nuvarande som hade blivit tipsad om mig. Han frågade ganska snabbt, liksom på skämt ”ska inte du vara med” och så började vi inleda samtal där nere på mässan.

Har du jobbat utomlands tidigare?

–Jag har bott på Sicilien i åtta år. Jag flyttade dit när jag var 16 och jobbade inom restaurang och det var där mitt mat- och vinintresse började.

Är det lätt att få jobb på restaurang som svensk i Köpenhamn?

–Jag vet inte. Kunskap och erfarenhet är givetvis en fördel. Jag har nog bara haft tur, men jag har aldrig behövt söka ett jobb. Men jag har ju också varit ganska så ambitiös genom åren – rest mycket, gått ut och ätit och varit socialt driven.

Har du koll på andra svenskar som jobbar där inom service?

–Ja, det är en del som jag känner till. Agnes Klintberg, som tidigare jobbade på Trynet till Knorr i Malmö, och Gustav Nord som var sommelier på Bastard, går nu till Vedstranden 10. Det är många starka personer med kunskap som samlas här.

Hur ser det ut med lönesättning, jämfört med Sverige?

–Jag kan bara jämföra med mig själv. Jämfört med som anställd när jag var yngre så får jag faktiskt oförskämt bra betalt. Jag har haft en ingångslön och efter tre månader sätts min individuella lön. Men man skattar jättemycket mer här i Danmark.

Ser du andra skillnader i hur man jobbar?

–Man arbetar 37 timmar i veckan och man får betalt för sin övertid. Det är verkligen ordning och reda! Man tar det här yrket på ett annat allvar i Danmark. Det är ett accepterat och fint yrke att vara sommelier, att servera och jobba som kock. Det tar lång tid att känna att man är respekterad på en sådan position i Sverige. Det är bara för några år sedan som folk slutade fråga mig när jag skulle utbilda mig till något vettigt och jag slutade överbevisa dem om att mitt jobb var något jag själv valt.

Vad är det bästa med att bo i Köpenhamn?

–Det finns så himla många bra kaféer och restauranger och en helt annan mentalitet kring dem. Bara att få köpa vin i vinbarer! En annan sak som jag märkt är att många restauranger samarbetar med varandra. Det finns ingen avundsjuka eller svartsjuka, alla har en god relation till varandra och skickar gäster till varandra.

Hur länge tror du blir kvar?

–Jag har ju sålt av alla mina saker. Jag har skrivit mig i Danmark så nu har jag inga andra planer än att vara här.